Titel: Rummets rymder
Författare: Georges Perec
Översättare: Fredrik Rönnbäck
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012 (nyutgivning i Sverige /1974 – originalet i Frankrike)
ISBN: 978-91-86629-08-3
”Rummets rymder” är en samling texter av Georges Perec, uppbyggd som en undersökning av rummets alla aspekter, från litet till stort. Hans egna projekt, minnen och önskningar blandas med övningar för läsaren, och uppmaningar om att se det vardagliga rummet på ett nytt sätt.
Här följer några av mina utvalda läsarreaktioner, fritt skrivna med inspiration från Perec, men ordnade efter bokens och läsningens kronologi.
Reaktion 1: Det är en vacker utgåva. Dess sträva papper, lagom format och tyngd gör att jag vill läsa den.
Reaktion 2: Förvåning över språkets enkelhet. Jag har aldrig läst något av Georges Perec, men trodde att hans verk skulle vara svårare att ta till sig.
Eftertanke: Kanske är det en skenbar enkelhet…
Reaktion 3: Mitt ordningssinne tilltalas av innehållsförteckningen – av hur rummet delats upp i sina beståndsdelar och ordnats stegvis från ”Sidan”, ”Sängen” och ”Sovrummet” och så vidare till ”Europa”, ”Världen” och ”Rymden”.
Eftertanke: Däremot ser varje kapitel olika ut, med ett upplägg som tycks komma från ett fritt associerande kring dessa beståndsdelar.
Reaktion 4: Perecs torra humor kommer till uttryck när koloniala konflikter beskrivs på ett nytt och möjligen förminskande sätt genom hur kartan över Frankrike ser ut: ”det bestämdes att allt det som fanns innanför den streckade linjen skulle färgas lila och kallas Frankrike, medan det som fanns utanför linjen skulle färgas annorlunda — (under många år framhärdade man förresten i att färga lila – och att samtidigt kalla Frankrike – bitar av rummet som inte hörde till den ovan nämnda sexhörningen, och som ofta även låg långt därifrån, men i allmänhet höll det inte lika bra i längden).”
Reaktion 5: Det skulle kunna bli ett problem om bokens franska och vita medelklass -”vi” inte överensstämmer med läsarens.
Eftertanke: Författaren skriver ur sin egen synvinkel, och medger ibland det problematiska i detta.
Reaktion 6: Texterna känns oavslutade, men kanske är det den skenbara enkelheten. Det ger ett personligt, lätt och öppet intryck, möjligen slarvigt. Men inbjuder läsaren att ta vid.
Reaktion 7: Den naiva tonen i avsnitt som ”Min stad” och ”Mitt land” får mig att associera till skoluppsatser.
Reaktion 8: Förfrämligande. Kapitel ”Staden” avslutas med ”Övningar”, dvs. direkta uppmaningar till läsaren om att beskriva en vanlig tunnelbaneresa i detalj med en turists ögon mm.
Reaktion 9: Jag tänker på psykogeografi, nya sätt att se staden och Paul Austers New York-trilogi (den förföljda mannen som promenerade i staden, enligt ett bokstavsmönster som till slut formade ett ord).
Reaktion 10: Fin avslutning av kapitel ”Rymden” där förlaget längst bak har lagt till meningen: ”Sedan 1984 bär den lilla planeten nr 2817 [1982 UJ] Georges Perecs namn.”
Eftertanke: Ett tilltag som sammanfattar det konkreta och poetiska i Perecs texter, samt hans uppmaningar till läsaren att bygga vidare på projektet ”Rummets rymder”.
Text: Frida Niblaeus