RODRIGO SOBARZO UNITED STATES
Spelas på Weld, Stockholm 17-18 april
Koncept och regi: Rodrigo Sobarzo de Larraechea
Ljusdesign: Jan Fedinger
Ljuddesign: Steve Martin Snider
Till den det berör,
Den konceptuella danskonsten tänjer gränser, utmanar publiken och provocerar stundom, men mina gränser har tänjts till bristningsgränsen när det gäller denna genre, den utmanar inte och jag blir inte längre ens provocerad. Det rinner av mig likt vatten på en dansant gås. Ja, det här är och förblir ett totalt subjektiv perspektiv från en person som har sett alldeles för många konceptuella haverier, men ändå antingen p.g.a. extremt dåligt minne eller en barnsligt naiv tro och hopp om att detta är något för mig, gett den ena chansen efter den andra. Men mina ögon har vant sig vid att det byggs upp ingenting av mycket och att när din kropp inte kan uttrycka sig, tar du dig an rekvisita i stora lass.
Det finns en längtan hos Rodrigo Sobarzo, men det blir inte bara otydligt vad den längtan är, den blir helt obegripligt. Allt det i ett scenrum som liknar en lutande gillestuga med sina träplankor, som Sobarzo minutiöst och metodiskt fäller, ett stillsamt steg efter ett annat. Vi bjuds även på väggsnickeri, färggrann plockeplank och… japp, och där kom det obligatoriska dansalibit. Här i form av en, vad som måste vara en evighetslång, kroppskakning, som leder oss till den grandios finalen i en glasbur. Det. Är. Fullkomligt. Tomt.
Jag ser helt enkelt inte konstverket för alla plankor.
Vänliga hälsningar
Din Danskonservativa Besökare.
Text: Tommi Salmela