Tankar och tips inför Tempo dokumentärfestival 5-10 mars 2013 av Josefina Linde
På tisdag 5 mars är det invigning av årets Tempofestival. Den som känner sig sugen på lite festlig stämning, mat inspirerad av det pakistanska köket och världspremiären av Åsa Blancks och Johan Palmgrens film Familjen Persson i främmande land, bör med fördel pallra sig till Folkoperan runt klockan sex. Sedan fortsätter festivalen fram till söndagen, med visningar på Victoria och Bio Rio, samt evenemang på Galleri Kontrast och Moderna Museet.
I detta nu sitter jag och studerar programmet med ambitionen att på förhand lyckas välja ut de absolut bästa filmerna, plocka russinen ur kakan så att säga. Gud förbjude att man skulle råka missa något. På Tempos hemsida www.tempofestival.se kan man lägga till filmer i ett eget schema. Där finns också ett gäng välkomponerade tipspaket för den som tillskriver sig någon av följande identiteter: Musikälskare, queerfantast, filmnörd eller politikintresserad. Förutsättningarna för att man ska lyckas hamna på rätt visningar är alltså, trots ett späckat program, ganska goda. Sen gäller det förstås att hitta en balans mellan de filmer man väljer att se. Jag tror att om man vill ta sig igenom veckan utan att börja krisa allt för mycket över stundande undergångar och verklighetens fulhet så måste man försöka få till en jämn blandning av bittra sanningar och hjärtevärmande sannsagor á la Searching for Sugar Man. Nedan har jag listat några av de filmer som jag inte vill missa:
The Act of Killing – En dansk/norsk/indonesisk/brittisk film av Joshua Oppenheimer och Christine Cynn. Här får före detta medlemmar ur den indonesiska dödskvadronen återge mord som de begått, i samma berättarstil som i de amerikanska filmer de älskar. Beskrivningar som ”En filmisk feberdröm” och ”En oroande resa djupt in i massmördares fantasi” känns skrämmande och lockande på samma gång. Visas på Victoria, onsdag 19.00 (med regissörsbesök efter) och söndag 16.00.
I Am Breathing – Om en man som, förlamad från nacken och nedåt av sjukdomen ALS, bara har några månader kvar att leva och startar en blogg för att få ta farväl av sin ettårige son. Jag misstänker att detta blir sorgligt men också fint och starkt. Visas på Victoria, onsdag 17.15 (med regissörsbesök efter) och lördag 15.45.
Turning – Charles Atlas tar med oss på Antony and The Johnsons europaturné. Visas i samarbete med K-special, SVT. Det lär bli vacker musik och vackra bilder och vad mer kan man egentligen önska? Visas på Victoria, onsdag 20.45.
Searching for Sugar Man – Malik Bendjellouls fantastiskt mysiga berättelse om singer-songwritern Sixto Rodriguez. Mer behöver jag kanske inte skriva. Jag har redan sett den, men den är ju sååå bra. Och varför inte passa på att få se en riktig Oscarsvinnare i egen hög person? Efter torsdagens visning kommer Malik på besök. Visas på Victoria, torsdag 16.30 och lördag 17.15.
Polish Illusions – Om en pensionerad, amerikansk helikopterpilot som samlar arméfordon på den polska landsbygden och längtar efter en fru. Och om en 82-årig trollkarl i andra änden av staden, vars plats i rampljuset inte längre är självklar till följd av ett maktskifte på det lokala kulturcentret. Jag vet inte exakt vad det är jag ska förvänta mig men jag känner mig helt klart nyfiken. Visas på Victoria, torsdag 19.30 med regissörsbesök efter.
Det har aldrig regnat på tio år – Vi får följa Jakob, chefen för Trädgården (utestället som ligger under Skanstullsbron), under de fyra sista dagarna innan nattklubben ska öppnas för tionde året i rad. Filmen visas i gruppen New Doc 1, tillsammans med två andra nya svenska dokumentärer, på Victoria, fredag 21.20.
Gustav och Maria – En kärlekshistoria – Om en man som dödar sin senildementa fru som han i flera år har skött om i hemmet, och sedan dränker sig själv. En slags verklighetens Amour, tänker jag mig. Visas på Victoria, fredag 19.50 med regissörsbesök efter.
Flogsta-vrålet – Som Uppsalastudent vill jag självklart se denna dokumentär om fenomenet Flogsta-vrålet; Studenter i området Flogsta som varje kväll klockan tio skriker ut sin ångest från balkonger och fönster. Jag har till och med varit där själv och skrikit. Dessutom ska detta vara Sveriges första 3D-dokumentär vilket känns spännande, förvisso på en ganska töntig nivå, men likväl spännande. Filmen visas i gruppen Tempo Short Award block 2, tillsammans med två andra svenska kortdokumentärer, på Bio Rio, lördag 16.20.
En annan sak som är rolig och bra är att Tempo samarbetar med Rättbus, vilket innebär att man två gånger om dagen kan få åka gratis mellan festivalbiograferna. Från Bio Rio till Victoria, via Galleri Kontrast. Bussen är dessutom fantastiskt mysig (jag har fått uppleva den en gång) med soffor, musik, fika och tydligen även hemliga happenings. Kolla Tempos hemsida för avgångstider!
Kulturbloggen kommer att skriva om flera av nämnda filmer i krönikor och recensioner. Så håll ögonen öppna!