Kulturbloggen möter The Avett Brothers

avett

- På något sätt lyckades jag sova igenom hela den tolv timmar långa bussresan från Oslo, så jag har precis vaknat, berättar Seth Avett – gitarristen och en av grundmedlemmarna i den Concord-baserade gruppen The Avett Brothers - när han stiger in i logen på Debaser Medis där han snart ska börja göra sig i ordning för kvällens utsålda spelning. I bagaget har The Avett Brothers sitt sjunde studioalbum The Carpenter som gavs ut i september förra året.

The Carpenter är det andra albumet i rad som ni producerat tillsammans med Rick Rubin, hur kommer det sig att ni valde att arbeta med honom igen?

Seth: När vi var klara med I And Love And You, som var förra albumet vi gjorde med Rick, hade vi precis börjat förstå oss på varandras arbetssätt och jag tror att ju mer bekväm du är med relationen till din producent, desto bättre blir resultatet. Vi visste redan när vi påbörjade arbetet med I And Love And You att vi skulle matcha varandra bra. Han är ju en av de bästa producenterna och han vet verkligen hur han ska få ut det bästa av musikerna han arbetar med, så det kändes som ett självklart val.

Var arbetsprocessen annorlunda den här gången?

Seth: Ja, definitivt. Förra gången vi arbetade med Rick kändes de som att vi var tvungna att riva ner någonting för att sedan bygga upp någonting helt nytt. Som i USA när du först går med i militären, första månaderna ägnar de åt att bryta ner dig helt och hållet. Disciplinärt var det ju inte alls som militären, men på något sätt kändes det som att det revolutionerade bandet. Med The Carpenter var det inget riva ner-bygga upp, vi satte bara igång och spelade in våra senaste låtar. I And Love And You var mer än bara att spela in ett album, vi lärde oss massa om teknik och själva inspelningsprocessen. På The Carpenter gick vi in med attityden ”nu är vi här och vi är redo, låt oss sätta igång inspelandet av de här låtarna”. Så vi lyckades få mycket mer gjort.

Hur skulle du beskriva The Carpenter i förhållande till era andra album?

Seth: Jag tycker att det är det tydligaste och mest utvecklade albumet vi har gjort. Det är det album som mest håller sig till ämnet. För mig är det vårt bästa album eftersom det är vårt senaste och som musiker är man alltid mest uppspelt över det senaste man gjort. Det kräver perspektiv och tid för att se vart albumet hamnar i vår katalog. För tillfället är det min favorit, men det kan ändras.

Kretsar albumet kring några särskilda teman?

Seth: Direkt anknutet till titeln så handlar ju mycket om att bygga upp och riva isär. Att konstruera och dekonstruera, både bokstavligt och metaforiskt menat. Mycket handlar om att bygga upp relationer av olika slag. Romantiska relationer, relationer inom bandet och relationer till fansen. Och så vår resa förstås, att bygga upp bandet och musiken som utgör bandet. Det är nog albumets huvudsakliga tematik.

Var hittade ni inspiration till låtarna?

Seth: Precis som med alla andra album hämtade vi inspiration från verkliga livet och vår egna livserfarenheter. Vi kände att om en låt kommer från en äkta personlig erfarenhet så kommer låten bli mer genuin och personlig. Så vi försökte låta verkliga, personliga, genuina och ärliga erfarenheter diktera skrivandet. För vi spelar låtarna varenda kväll, vi måste tro på dem.

Är det svårt att fortsätta vara ärlig när ens popularitet växer?

Seth: När ens band växer i popularitet är det omöjligt att inte ha det i åtanke, för du tänker på hur många som kommer höra din musik och hur de kommer bemöta dig. Kommer de tycka att det är för mycket som en dagbok? Men jag och Scott älskar musik som är ärlig och vi älskar musik som är sårbar, så vi försöker att fortsätta i den banan. Vi försöker att inte låta popularitet komma i vägen för vår ärlighet. Ibland är det tufft och man frågar sig själv om man avslöjar för mycket, men vi är alla väldigt lika varandra. Oavsett om du bor i den amerikanska södern eller om du bor i Sverige så har vi väldigt liknande erfarenheter när det kommer till kärlek och relationer. Så vi försöker komma ihåg det och göra musik som är tillgänglig för vem som helst.

Hur försöker ni framföra era låtar live?

Seth: Vi försöker vara öppna för förändring, det är absolut inte skrivet i sten att en låt ska låta som på skiva. Det framgår tydligt i första låten vi spelar ikväll. Vi följer Bob Dylans exempel. En låt kan vara annorlunda varje natt. På skiva försöker vi dokumentera inspelningsdagens bästa representation av låten, idag är en helt annan dag. Kanske skulle det vara bättre nu om det var en hårdrockslåt eller en polka [skratt]. Våra låtar är väldigt flexibla och vi gillar att ha det så.

Lyssnade ni på någon särskild musik när ni skrev The Carpenter?

Seth: Townes Van Zandt. Han var en låtskrivare från Texas som var aktiv under sjuttio-, åttio- och nittiotalet. Sedan är jag ett stort Louis Armstrong-fan. Jag är säker på att hans känsla för melodier, både med trumpet och sång, har påverkat mitt låtskrivande. De två var definitivt på rotation när vi skrev albumet, men jag vet inte om det hörs.

2 mars, 2013

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>