Från och med på lördag, den 16/2, visas på Moderna Museet i Stockholm den mest omfattande utställningen någonsin med Hilma af Klints abstrakta måleri. Förhoppningen, förklarar överintendent Daniel Birnbaum, är att uppmärksamma världen på hur nyskapande Hilma af Klints måleri verkligen var: mellan åren 1906 och 1915 målade hon i det fördolda närmare 200 abstrakta målningar, många av monumentalt format. Att hon redan 1906 lämnade det figurativa bakom sig betyder i själva verket att hon var före Kaninsky, Mondrian och Malevitj, som i konsthistorien framhålls som abstraktionens förgrundsgestalter.
Denna diskussion om vem som var först kan tyckas oviktig, men har uppmärksammats i och med denna utställning av framför allt tysk press. Som många har påpekat kan en invändning mot Hilma af Klints pionjärskap anses vara att hennes måleri faktiskt inte visades då den tillkom. Hon var aldrig i dialog med sin samtid och hade antagligen därför väldigt liten möjlighet att påverka den konsthistoriska utvecklingen.
Oavsett frågan om vem som ar först måste man framhålla att Hilma av Klint tordes ha varit en ovanligt fritänkande människa som gick långt utanför de gängse ramarna. Hon tillhörde en av de få kvinnliga konstnärer som vi denna tid hade mod och möjlighet att fullt ut följa sin övertygelse. Hon intresserade sig de samtida andliga strömningarna så som spiritismen, teosofin och senare antroposofin.
När hon målade ansåg hon att ett högre medvetande talade genom henne. Målningarna som består av geometriska och organiska former uppvisar en mångbottnad bildvärld där olika dimensioners samexisterar och där mikrokosmos och makrokosmos speglar varandra. Speciellt bland de lite senare målningarna finns många kristna symboler. Jag personligen dras framförallt till de mjuka och ornamentala formerna. Målningarna är verkligen oerhört vackra och genom sina många och olika abstrakta former tror jag att det finns lika många tolkningar och associationer som betraktare.
Utställningen har mötts av ett stort intresse runt om i världen och kommer efter att ha visats i Stockholm att gå vidare till Hamburger Bahnhof i Berlin och Museo Picassi i Malaga. Hilma af Klints konstnärskap kommer nu att för första gången möta den riktigt stora publiken. Hon måste själv ha varit medveten om att världen under hennes livstid ännu inte var redo för hennes målningar under sin livstid då hon i sitt testamente slog fast att målningarna inte fick visas förrän tjugo år efter hennes död (1944). Jag personligen tycker att målningarna blir extra spännande i och med att de har varit så isolerade från konstvärlden. Hon målade bara för sin egen del och fann ändå styrkan att göra det med en så otrolig vitalitet.
Nu tycks det alltså som att världen är redo för Hilma af Klints konstnärskap.
Text: Sigrid Abenius
mkt bra