Vi hade fel.
På lördag, den 16:e februari, öppnar en modeutställning med en ovanlig vinkel på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Utställningen ”Vi hade fel” består av ett trettiotal fotografier av konstnären Carl Johan De Geer, tidigare aldrig visade i stort format. Bilderna togs under en resa till Paris året 1967. Carl Johan De Geer, Rebecka Tarschys, Gunila Axén och Marie-Louise Ekman besökte några av Paris främsta modehus med syftet att i reportageform skildra den exklusiva, och med tidens ögon sett högborgerliga och föraktade, haute couturen.
Carl Johan De Geer beskriver i utställningskatalogen året 1967 som ett år fullt av hopp och framtidstro. Man ville ge populärkultur samma status som Hamlet och ville att alla människor skulle kunna säga ”du” till varandra. Framförallt trodde man på en bättre värld fri från krig. Som ett led i detta var gruppen övertygad om att de gamla franska modehusen med sina exklusiva haute couture-kollektioner var dömda att dö ut.
Reportaget, officiellt sett, handlade om att visa upp höstens mode och flera anrika modehus ställde sina kreationer till gruppens förfogande. Marie-Louise Ekman och Gunilla Axén poserar i Pierre Cardin, Nina Ricci, Christian Dior och Yves Saint Laurent, men även i mer nydanande modekreatörer som Paco Rabanne.
Bilderna togs i största möjliga mån ute på Paris gator. Trots gruppens inställning till de kreationer de visar är bilderna mycket estetiska och håller som modefotografi. Kläderna kommer till sin rätt, även om det är mer avslappnat och lekfullt än vad vi idag är vana att mode får vara. . Vid sidan av fotografierna visas haute couture, couture och konfektion från 1960-talet.
Det har nu nästan gått ett halvt sekel sedan resan till Paris. Carl Johan De Geer säger sig nu kunna se att de äldre modehusen står för en enastående hantverksskicklighet, någonting som han då medger att han var helt blind för.
Man kan konstatera att gruppen hade fel om det som de trodde sig veta om framtiden. Det blev ingen bättre värld befriad från krig och de franska modehusen behöll sin ställning. Carl Johan De Geer beskriver hur han ändå först nu kan se det intressanta i bilderna, att de knyter ihop dåtid och nutid.
Som Karina Ericsson Wärn påpekar i sin text i utställningskatalogen kan man på något vis ändå säga att gruppen hade rätt. Modehuset och begreppet haute couture finns kvar, men har varit tvungna att utvecklas i en allt mer demokratisk riktning med konfektion som den viktigaste produktionen. Ytterst få människor har råd att köpa en haute couture-klänning från Christian Dior, men miljoner människor världen över har råd att köpa säsongens Dior läppstift. Att många stora modehus idag väljer att göra kollektioner tillsammans med lågprisjättar som Hennes & Mauritz torde också vara ett tecken på denna utveckling.
Utställningen är dels ett modereportage, men också ett unikt dokument över en tid och dess idéer.
Trots att tesen som Carl Johan De Geer utgick från kanske inte helt har besannats tror jag att fotografierna och tankarna från 1967 så här långt i efterhand kan ge oss mycket att fundera över.
Utställningen pågår till den 28 april.
Text: Sigrid Abenius