Kulturbloggen

Jag var med om en häftigt upplevelse på Stockholm Jazz-festival i fredags. Det var presskonferens med Patti Smith och plötsligt plockade hon fram en gitarr och sjöng en sång för oss om poeten Blake.

Eftersom jag jobbar på DN.se har jag skrivit en text för dem från presskonferensen, den finns här. Det kommer en annan version med annat innehåll här, om någon dag eller två. Så fort jag hinner.

Ibland undrar jag. Om jag varit på samma konsert. Fredagskvällens spelning på Stockholms jazzfestival med Patti Smith var en av de bästa konserterna på länge, länge, som jag sett. Och då har jag faktiskt sett en hel del konserter de senaste åren.

Men Aftonbladets recensent är grinig. Kanske blir man sådan när man har som jobb att recensera och uppdraget är att vara kritisk?

Aftonbladets recension:

Men visst gör Smith fortfarande ett respektingivande intryck. En knapp timme in i konserten, efter den ganska tråkiga inledningen med ”Kimberly”, makliga ”Dancing barefoot” och en lång, frijazzig version av Jimi Hendrix ”Are you experienced?” kommer rockandet i gång med gitarrduellen i snygga ”Beneath the southern cross”.

Grinigt, tycker jag.

DN var lite fräschare i sin recension:

Patti Smith? Hon är annorlunda. Vad man än jämför med eller vilket fack man än försöker sätta henne i är hon annorlunda. Den androgyna framtoningen, de poetiska texterna, den skeva rösten allt har inspirerat mängder av efterföljare, utan att någon egentligen varit i närheten av hennes egensinne.

SVD har också varit på samma konsert som jag: Energisk Smith ger allt

Andra bloggar om: Punk, Jazz, Stockholm, video, Patti Smith, rockikon, presskonferens, poesi, Blake