Den tomma stolen – J.K. Rowlings vuxenroman, en mörk saga om vår tid

Den tomma stolen
Författare: J.K. Rowling
Utg.datum: 2012-11-22
Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättare: Molle Kanmert Sjölander, Charlotte Hjukström, Gudrun Samuelsson, Ing-Britt Björklund, Helena Hansson, Tove Janson Borglund
Originaltitel: The Casual Vacancy
Medarbetare: Pulice, Mario J. (form) / Holland, Joel (form)
ISBN10: 9146223215
ISBN13: 9789146223214

Harry Potter-författaren J.K. Rowlings debut som vuxenförfattare är en mörk saga om vår tid framför allt handlar det om de utsatta barnen.

Handlingen utspelar sig i den engelska staden Pagford, som är en liten småstad som gränsar mot den större stad Yarvil. Allt startar med att den knappt fyrtioårige mannen Barry Fairbrother oväntat och hastigt dör. Barry Fairbrother sitter med i kommundelsnämnden som styr över Pagford. När han nu dör blir ju hans plats ledig och det finns flera som är intresserade av att ta över den platsen.

Berättelsen börjar ganska lugnt, gemytligt och idylliskt men också lite rörigt. Vi får följa handlingen från många olika av stadens invånare. De första kapitlen tyckte jag det var lite svårt att hänga med i vem som var vem, eftersom handlingen skildrades utifrån så många olika karaktärers synvinkel, både unga och gamla, tonåringar och vuxna. Säkert drar dock J.K. Rowling ihop trådarna och det blir fascinerande att följa händelserna ur olika perspektiv.

Sakta och skickligt höjer J.K. Rowling spänningen och mörkare och mörkare skildrar hon ett samhälle med klyftor, ett samhälle i strid, tonåringar som lever sina hemliga liv och barn som far illa. Också vuxna som har en fasad av framgång och god karriär är blinda för sina barns behov. ”Den tomma stolen” är en av de starkaste skildringarna av hur vuxenvärlden sviker barnen och i synnerhet de barn som far illa och kommer från svåra sociala förhållanden.

Barry Fairbrother var en man som trodde på människors förmåga, en man som inte bara snackade utan gjorde något, en man som kämpade för och trodde på att de som stod längst ner i samhällshierarkin kan med stöd ta sig ur misären.

Den lilla idylliska småstaden, fylld av välmående människor i villor, har tvingats upplåta en del av staden till hyreshus. Detta område är en skam för staden, menar de välbärgade och vill att den större staden ska ta över området. Där finns också en beroendemottagning, eftersom hyreshusområdet har stora sociala problem med många missbrukare. De välbärgade småstadsborna intrigerar för att ta makten i kommundelsnämnden när Barry Fairbrother dött – och att stänga beroendemottagningen står överst på deras önskelista.

Jag har läst att J.K. Rowling är engagerad för barn och speciellt för utsatta barn. Hon har ju blivit otroligt rik genom succén med Harry Potter-serien. Den serien handlar ju på sitt sätt också om utsatta barn. Harry Potter växer ju upp som fosterbarn hos elaka släktingar som inte accepterar honom som han är. J.K. Rowlings engagemang för barn och ungdomar är ännu tydligare och starkare i ”Den tomma stolen”, som är en av de starkaste romanerna jag läst på länge. Jag blev skakad och påverkad av boken.

J.K. Rowling har ju i Harry Potter-böckerna skapat en miljö som griper tag i läsaren och varje gång jag läst en av dessa böcker har jag lagt undan den med saknad varje gång jag läst ut den. Författaren målar fram en miljö där det känns som att jag är mitt i. Det gör hon lika bra i ”Den tomma stolen”, jag kan knappt slita mig från den när jag läser den, fast det är en helt annan miljö, förstås, inte alls magiskt utan mycket konkret och nära verkligheten. Ingen karaktär är bara ond eller god, alla är mänskliga och alltför ofta egofixerade.

”Den tomma stolen” är en vuxenbok som väcker bokslukaren i mig, det går inte att slita sig från berättelsen. Den är så stark och jag vill både gråta och skrika och jag vill göra något för att förbättra världen, för att barn ska bli sedda. Det om något är väl ett högt betyg?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

29 november, 2012

Det här inlägget har 1 kommentar.

  1. […] Andra som skrivit om boken: Läsresan Kulturbloggen […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *