HELENA FRANZÉN I’m Not Looking Back
Dieselverkstaden, Nacka, 20 november 2012
Koreografi: Helena Franzén
Dansare: Katarina Eriksson, Helena Franzén, Annika Hyvärinen, Alexandra Sende, Moa Westerlund
Musik: Jenny Wilson, Daniel Fagge Fagerström
Ljus: Markus Granqvist
Kostym: ALICE FINE/ Karin Bjurström
Foto: Carl Thorborg
Verket, som hade sin urpremiär på Dansens Hus för två år sen och nu turnerar runt Sverige, har Franzén byggt kring några låtar från Jenny Wilsons album Hardships. Ett album som till stor del kan ses som en hyllning till alla kvinnor som går igenom just, hardships, svårigheter. Franzén har utgått från ”vardagens umbärande, att du måste vara så mycket som kvinna. Uthållig, stark, förstående och inkännande.”
Öppningen är suggestiv, med en ensam dansare i en ljusgata, samtidigt som en ensam glödlampa gungar fram och tillbaka, allt till de hypnotiska tonerna av Jenny Wilsons och Daniel Fagge Fagerströms pianoklink. Där finns ett ursprung, ett frö som lätt kunnat blomma ut till något drabbande och lustfyllt.
Franzéns material är exakt, minutiöst och stegrikt. Detta ger de fem kvinnliga dansarna, inkl Franzén själv, väldigt lite utrymme att expandera, att fylla ut rörelserna och det stannar vid en synnerligen torr och distanserad stegkavalkad. Visst, det stundom Merce Cunningham-doftande materialet är seriöst, luftigt, ja t.o.m elegant och dansarna är lyhörda, men när det stannar vid ett stegonanerande, tröttnar jag snabbare än mitt gamla dansar-jag hinner lära sig en Franzén-fras.
Men det dom stör mig mest är att jag saknar svårigheterna, köttet på kroppen och ibland den humor som uppstår ur trauman. INLB är, olycklig nog, trots de höga intentionerna helt bortkopplad från svärta, styrka och de där enstaka skratten, som ibland kan vara navet, räddaren i nöden, stormens öga. Det måhända vara uthålligt och inkännande, men aj, vad tråkigt det är! För även om jag inte efterlyser ett verk i berättande form, så är min enda önskan en föreställningsbåge och mer nyansering. INLB är och förblir jämntjock.
Då hjälper inte ens Wilsons och Fagerströms musik, som i slutändan står som verkets stora vinnare.
Text: Tommi Salmela
I’m Not Looking Back by Helena Franzén (trailer) from Helena Franzén on Vimeo.