Carl Johan De Geer
Ur serien Svenska Illustratörer och konstnärer,
Författare: Dan Josefsson
Förlag Orosdi-Back
ISBN: 9789186593001
Serien ”Svenska illustratörer och konstnärer” av förlaget Orosdi-Back har nu berikats med en liten skrift om konstnären Carl Johan De Geer. Liksom tidigare böcker ur serien är textdelen relativt kort och följd av en rikt illustrerad del. Texten, skriven av Dan Josefsson, håller den översiktliga ton som är nödvändig för formatet, men gör ändå någonting personligt av det minimala utrymmet. Dan Josefsson presenterar själv sin text som en ”amatöranalys” av Carl Johan De Geers konstnärskap. På den allra första sidan ställs frågan: ”Är det en bra idé att försöka förstå en konstnär och hans drivkrafter?”. Kanske är det inte alltid det, men som Dan Josefsson skriver är Carl Johan De Geer en synnerligen tacksam konstnär att analysera.
Det Dan Josefsson finner som kärnan i Carl Johan De Geers konstnärskap är ambivalensen i att han å ena sidan länge präglades av sin samtids motvilja mot att tillmäta privata upplevelser någon betydelse, samtidigt som hans konst är full av referenser till den egna traumatiska barndomen. Om man tittar på den tidiga konsten är referenserna dolda, medan den senare produktionen nästan enbart är av ren självbiografisk karaktär.
Carl Johan De Geer gör dessa självbiografiska skildringar oerhört bra, men det tog lång tid innan han riktigt vågade sätta sig själv öppet i fokus. Dan Josefsson påvisar hur ett alltför personligt grepp tidigare har kunnat väcka viss anstöt genom hur filmen ”Buljong” från 1995 mottogs av kritiker. I denna film talar Carl Johan De Geer för första gången med egen röst i en film. Handlingen är heller inte förvrängd, som i tidigare berättelser, så att referenserna från det egna livet döljs. Filmen ansågs vara ”pratig” och ”egocentrisk”.
Ironiskt nog är detta anklagelser som konstnären ofta riktar mot sig själv. Carl Johan De Geer tycks ha en förbluffande medvetenhet och självinsikt. Skuldkänslan av att vara uppväxt i en adlig miljö är ständigt återkommande, liksom skuldkänslan över att vara man. Han vet att det är som ett resultat av detta som han tar sig rätten att tala, att ta plats. Carl Johan De Geer är onekligen sin egen bästa kritiker. Tiden har hunnit ifatt Carl Johan De Geer och idag är vi en stor publik som anser att Carl Johan De Geers personliga funderingar kring sin uppväxt och samhället är högst angelägna. Det personliga är ofta politiskt.
Det är som sagt en kort text, som översikt över ett konstnärskap är den kanske i det kortaste laget. Dan Josefsson går direkt på analysen och det absolut mest intressanta med Carl Johan De Geers konst. För en läsare som sedan tidigare inte är förtrogen med Carl Johan De Geers konst hoppas och tror jag att den fungerar som en introduktion som ger mersmak.
Text: Sigrid Abenius