Labyrint, Tropico
Peace & Love 29 juni 2012
Betyg: 4

Scenvalet är briljant. Det är proppfullt framför den lilla Tropicoscenen. Den lilla kullen är fullsmockad och kommer man lite sent får man använda all kraft man har för att komma in fram scenen.
Labyrint är efterfrågade. Och de levererar. Deras samhällsmedvetna hiphop med svängiga reggaeinfluerade beats är perfekt för kvällen. Publiken ger omedelbar och känslosam respons när de fem rapparna med DJ levererar Fingrarna i luften med refrängen ”Vi har det som folk har saknat, hiphop reggae dancehall direkt från gatan”.

Och nog har det saknats bra hiphop på Peace & Love, något som bekräftas av den stora publiktillströmningen. Labyrint fyller detta glapp. Labyrint vågar. De rappar om att vara stolt som arbetarklass i Arbetsmoral som dediceras till alla som ska till jobbet på måndag. De rappar om att vara stolt över sin förort, inte bara i den absoluta publikfavoriten Ortens favoriter med sin rad om att de struntar i recensioner och priser så länge de är just ortens favoriter. Här får de backup av Borlängerapparen Flips och blir nu alltså sex rappare. Förvånande nog funkar flytet ändå, tillfällena när de stör varandra är få, mellansnacket undantaget.

Kontrasten mot Kents villarock som spelas på en större scen en bit bort är ganska total när killarna rappar om sin kärlek till betongen i Gottsunda.

Att det är en ny generation hiphopfans bekräftas av responsen när Aki frågar publiken om sin Redline Recordströja. Responsen är tveksam, stora delar av publiken känner inte till det legendariska svenska hiphopskivbolaget uppstartat av Salazarbröderna. För de flesta är Labyrint tyngre än The Latin Kings. Det är skönt, det är en vitalisering av svensk hiphop.

Bandet är lite tagna av responsen, kärleken visas av de hundratals tändarna i luften när bandet kör Carlitos Babylon brinner.

Text: Jens Lundberg

Och en recension till:

Labyrint
Reggae/Dancehall
Tropico
29/6 2012

Förortskidsen tar Borlänge med storm

Det jag visste om detta Uppsalaband var att polisen försökt hindra en spelning i Växjö förra året!
En märklig cencurdebatt kring polisens lämplighet att bedöma vad som är kulturellt korrekt uppstod!

Att bandet är wheedliberala är helt uppenbart, men nämn det reggae eller hiphopband som inte är det!
Det visar sig snabbt att dessa upsalakids kan sin dancehall så pass bra att jättebolaget Universal signat dem.

Jaaco och hans polare kliver ut på den intima Tropicoscenen med en sådan självklarhet och gung,
att det är bara att hänga med!

Publiken är en helt annan sort, än den som lyssnar på Kent 500m därifrån!
Det är hit de få från ”miljonprogrammen” samlats, de som har råd att pynta 2500 spänn! En betydligt ruffigare och tuffare publik än vad jag hitills mött på Peace and Love. Men bandet har ett positivt antivålds och kärleksbudskap i så gott som hela deras reportoar!

Reggae har ju alltid varit de fattigas röst och dessa grabbar fullföljer verkligen denna mission.
Med låtar som ”Kärleken”, ”Ortens favoriter” och ”Vår betong” kommer dessa grabbar snart spela
på betydligt större scener än Tropicoscenen. Deras första platta ”Labababa” sålde guld(10 000ex) direkt! Köp den!

Text: Micke Fredriksson Navarro