Tio år efter Christer Strömholms bortgång presenterar Fotografiska utställningen CHR, berättar ett pressmeddelande:
Utställningen är en omfattande retrospektiv över Christer Strömholms konstnärskap. CHR. består av över 150 fotografier, både klassiska och aldrig tidigare visade, samt arkivmaterial, föremål, filmer och ljudupptagningar.
Christer Strömholm (1918–2002) är en av vår tids mest betydelsefulla svenska fotografer. Det har nu gått 50 år sedan Strömholm 1962 startade Fotoskolan tillsammans med Tor–Ivan Odulf. Skolan var banbrytande och metoderna var annorlunda; det var bilden och inte tekniken som var central. Christer Strömholm myntade begrepp som ”det befintliga ljuset” och ”personligt ansvar” och hans teorier förändrade synen och förhållningssättet inom svensk fotografi. När skolan upphörde 1974 hade över 1200 elever utbildats, varav många idag räknas till Skandinaviens främsta fotografer. Utställningen CHR. på Fotografiska innefattar bilder från hela Strömholms konstnärskap.
– Christer Strömholm ansåg inte att själva bilden fanns i det som utspelades framför kameran, det var i fotografens huvud som bilden uppstod. Att kunna presentera både ljudupptagningar, brev, filmer och andra dokument gör att våra besökare förhoppningsvis kan lära känna honom bättre och får en ökad förståelse för hans komplexa konstnärskap. Vi är glada över att vi fått tillgång till Christer Strömholms arkiv och att vi kommer att kunna presentera bilder som aldrig tidigare visats, säger Maria Patomella, curator på Fotografiska.
Christer Strömholm började studera måleri på 40-talet hos Isaac Grünewald och Otte Sköld. Han var frivillig under Finska vinterkriget och deltog i den norska motståndsrörelsen. Efter kriget sökte sig Strömholm till Paris, där upptäckte han att fotografin var det uttryckssätt han sökte. Det var i Paris som han senare lärde känna de transexuella runt Place Blanche. Strömholms bildserie om dem, Vännerna på Place Blanche (1959–1968) anses vara hans mest banbrytande. Nattfåglarna, som de transsexuella kallades, blev Strömholms nära vänner. Bilderna är en personlig skildring av deras liv och de belyser nu liksom då rätten till ett eget liv och identitet. En nyutgåva av boken Les Amies de Place Blanche kom ut i november förra året.
Strömholms första utställning var Till minnet av mig själv på NK i Stockholm 1965. 1966 gör han utställningen Dödsbilder och sedan tar det tolv år innan han 1978 ställer ut igen, då på galleri Camera Obscura med serien Privata bilder. 1967 ger Strömholm ut boken Poste Restante vars titel reflekterar hans egna kringflackande liv. Hans stora genombrott kom med utställningen 9 sekunder av mitt liv på Moderna Museet 1986. Efter denna följde ett flertal utställningar världen över. 1993 utnämndes Christer Strömholm till professor i fotografi och 1997 tilldelades han Hasselbladspriset. Något innan Strömholms bortgång den 11 januari 2002 skriver den franska dagstidningen Le Monde en stor artikel om hans livsverk och han benämns som ”Le Grand Suedois” (Den store svensken). I år visas Strömholms fotografier för första gången i New York, på ICP, International Center of Photography.
Utställningen är producerad av Fotografiska i samarbete med Joakim och Jakob Strömholm. Curator för utställningen är Maria Patomella.
I samband med utställningen publicerar bokförlaget Max Ström boken PS (Post Scriptum), sammanställd av Joakim Strömholm och Patric Leo.
24 augusti – 25 november, 2012
