1964 kom Yokos bok Grapefruit ut för första gången, nu nästan 60 år senare blir boken grund till en ny utställning på Moderna Museet. Utställningen är baserad på sk. information-pieces som är små uppmaningar till saker som man kan göra, som att gå vilse i skogen eller att räkna moln och sedan döpa dem. I vissa videoverk som finns med på utställningen genomför Yoko sina egna uppmaningar, i berömda Fly som är en installation på tre väggar får vi se en liggande, naken kvinna som pryds av flugor som kryper runt på hennes kropp.
Yoko Ono föddes i Japan 1933, som 18åring flyttade hon till New York där hon kom i kontakt med avantgardescenen där hon snabbt blev känd som poet och performancekonstnär. Hon har alltid klassats som en utav de viktigaste inom konceptkonsten, men för de flesta icke konstinbitna är hon kanske mer känd som kvinnan vid John Lennons sida.
Den 5e juni 2012 hölls invigningen av Yokos Grapefruit på Moderna Museet. Konsthallen var knökfull till max med gäster som kommit för att få en skymt av konstnärinnan, som då självklart fanns på plats. Invigningstalet hölls av curator Cecilia Widenheim och avslutades med några ord av Yoko själv. Natten till vernissaget höll Yoko i ett performance på Djurgården i Stockholm där publiken bjöds in att under meditativ stämning se solen gå upp, jag var själv inte där men har hört från de på plats att det var en fantastisk upplevelse.
Så till mina egna reflektioner av själva utställningen.
Mitt intresse för Yoko Ono som konstnär väcktes när jag som 13åring såg utställningen Remember Love, jag har sedan dess följt Yoko på hennes konstnärliga resa. Jag tycker väldigt mycket om Grapefruit, jag har bläddrat igenom boken hundratals gånger tidigare och tycker att det är kul att se den i utställningsform. Rummet där Fly visas är min favoritdel. Ljudet som Yoko spelade in till filmen är hetsigt och rått.
För en ”vanlig” peson kan utställningen dock vara något helt annat. Mitt sällskap till visningen var skeptisk, hon tyckte att den var svårsmält och lite stel, vilket jag kan se att man kan tycka. Jag tror att detta är en utställning för ”fansen” och de riktigt inbitna konstälskarna snarare än en utställning för hela familjen. Men jag tänker i slutändan rekommendera folk att gå och titta för i slutändan så är det en bra utställning. Man kanske dock ska researcha den lite innan man går dit, så att man inte blir förvirrad eller överväldigad. Peace out.
