Snäll
Mittiprickteatern, på Teater Påfågeln i Stockholm
Regi Cleo Boman
Premiär 6 mars 2012
Lussi är en snäll flicka, så snäll att hon aldrig ställer till något besvär och egentligen är det ingen som vill lyssna på henne. Hon är så snäll och alltid ren att hon blir osynlig till slut och försvinner. Mamma kallar henne sitt lilla gull och för pappa är hon en solstråle och de är så nöjda att de fått ett så tyst barn som aldrig gör väsen av sig. Magistern i skolan berömmer henne för att hon skriver så vackert och för att hon sitter still och räcker upp handen. Men ingen ser henne. Alla andra livliga barn som gör väsen av sig tar för sig i tillvaron.
”Snäll” som spelas av Mittiprickteatern vänder sig till barn mellan sex till nio år. Jag tror föreställningen träffar helt rätt för sin målgrupp.
Jag såg en föreställning tillsammans med flera skolklasser och barnen blev så fängslade av berättelsen att de faktiskt satt och lyssnade.
Tre skådespelare klädda lite åt clownhållet till, en i gulorange, en i grönt och en i blått, går in och ut olika roller: de är föräldrar, lärare, poliser, barn och brandmän. Skickligt byter de kroppsspråk, rörelsemönster och röst allt eftersom vad de föreställer.
Föreställningen börjar med en sång som ifrågasätter vad som är snällt och vad som är dumt. Musiken hjälper till att göra pjäsen både fartfylld och rolig, men också tankeväckande och tar upp vikten av att få bara barn fullt upp. Att vara synlig, att få höras, att få ta plats. Jag hörde flera av barnen prata om pjäsen när de gick därifrån.
Skådespelarna stannar kvar efteråt också och pratar med barnen. Jag gillar verkligen att barn tidigt får uppleva att teater handlar om saker som är viktiga för dem och att de blir vana att vara på teater.
Pjäsen bygger på Gro Dahle och Svein Nyhus prisade bok ”Snäll”.
Föreställningen kommer att spelas på Teater Påfågeln, Stockholm under mars och på turné under resten av året och våren 2013.
I rollerna:
Jesper Arin, Lennart Gustafsson och Ulrika Hansson
Foto: Martin Skoog