Artist: Laleh
Titel: Sjung
Betyg: 4
Jag känner mig lite som recensenten på jazztidskriften Downbeat som recenserade Grateful Deads första platta 1967. Jazzrecensenten lät sig fångas av Grateful Deads energi och gav plattan toppbetyg. Måste erkänna det är första gången jag måste ägna uppmärksamheten till en hel platta åt Laleh. Visst jag har hört en och annan låt men som den mest lyssnar på lite äldre musik känns Lalehs ”Sjung” fräsch som en daggfrisk morgon och lockar från första tonen till mer lyssnade. Men nu fick jag uppgiften att lyssna och recensera Laleh nya platta ”Sjung”. Och det börjar bra – ”Elephant” och som så många andra sagt det fortsätter också bra.
Det är en platta med luftig pop och en platta som lyser av noggrannhet och perfektionism. Här finns inget av punkigt slarv. Det är en storhet i noggrannheten och det perfekta. Inte en stråke kommer fel, inte ett missljud från några förstärkare, inte ett missat eko. Kort sagt en synnerligen välgjord och perfektionistisk produkt. Skulle gärna vilja se lite mer energi och spontanitet men man kan inte få allt.
Men här ligger i mina ögon lite av svagheten i plattan. Spontaniteten saknas. Det är välgjort, det är extremt välproducerat men samtidigt finns det en känsla av en Kate Bush-klinisk vilja att göra perfekt.
Laleh har gjort en platta som kommer bli en sönderspelad FM-radioprodukt och som är bland de bästa svenska popplattorna på senare tid. Den har förtjänat sitt positiva mottagande.
Bästa spår maffiga ”Elephant” och den rörande ”Better life”. Dessa två kommer jag i alla fall att spela gång efter gång! En bra platta och ett viktigt steg för Laleh.
Text: Ingemar Göransson
Eftersom jag förstår att du inte är särskilt jättebekant med Laleh känner jag mig nödgad att göra en påpekan.
Laleh är bland det mest spontana, infallsrika och musikaliska man överhuvudtaget kan se live, inom svensk populärmusik. Den där perfektionismen på skivan som du påtalar, kommer med all säkerhet att borga för ännu mer spännande liveframträdanden!!;-)
Mvh Victor.