Win Win
Betyg: 3
Sverigepremiär 11 november 2011
Win Win är en berättelse med mycket hjärta om livet i en småstad i USA. Paul Giamatti spelar en
En varm berättelse om småstadsadvokaten Mike Flaherty som har svårt att få ekonomin att fungera. Allt kostar: rörmakare, huset och företaget, familjen och de två barnen och dessutom verkar pannan på kontoret vara på väg att explodera och att reparera den kostar minst 6.000 dollar. 6.000 dollar som inte finns.
Av en slump får han chansen att bli förmyndare åt en gammal man som är på väg att bli dement. Den gamle mannen har en dotter som inte hört av sig på tjugo år – i övrigt är han utan släktingar och då kunde Mike ta uppdraget, som ger 1.500 dollar i månaden. Pengar som behövs.
Mike är en rätt bra man, snäll och trevlig och bryr sig om sina klienter som mest är gamla människor som han har ett hjärta för. Han är dessutom tränare för en pojklag i brottning. Ett lag som nästan aldrig vinner någon match, träningen har andra syften: kamratskap och att träna sin kropp.
Då dyker plötsligt Kyle, en 16-årig pojke upp, som är dotterson åt den gamle mannen. Kyle har rymt från sitt hem och uppenbarligen lever hans mamma, den gamla mannens dotter. Mike inser att hans extrapengar kan vara i fara, men han kör på, hoppas på att hon ingen ska upptäcka sanningen.
Den unge mannen får bo ett tag hos Mike och hans fru och barn. Kyle visar sig vara en fantastiskt begåvad brottare och när han börjar träna med laget finns det plötsligt chans att vinna några matcher.
Denna dramakomedi är ett måste att se för alla som liksom jag är eller har varit tränare åt barn och ungdomar i idrott. På ett mjukt sätt tar den upp viktiga frågor kring idrotten.
Paul Giamatti som väl blev mest känd för den stora filmpubliken med filmen ”Sideways” är mycket bra i rollen som småstadsadvokaten. Roligt att få se honom spela huvudkaraktären.
Däremot saknar filmen lite djup i en del situationer. Mycket är ytligt berättat och speciellt hur Kyles mamma med sina drogproblem är rätt lättvindigt återgiven.
Men som dramakomedi är det rolig, varm och det är en feel-good-film som behövs.
Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, brottning, ungdomsidrott