Ovärdigt, vedervärdigt och bottenbetyg för regeringens agerande mot fosterhemsbarnen

Ovärdigt till och med vedervärdigt agerande av regeringen i frågan om fosterhemsbarnen. Bottenbetyg för regeringen, helt enkelt.
Det är nog en sammanfattning av hur de flesta tänker och reagerar på de turer som passerat förbi i medier om de illa behandlade fosterhemsbarnen.

Många barn som placerades i fosterhem har farit illa.

Exempelvis berättar dokumentären i SVT om ett sådant barn:

Ulf Westerblads historia berättas i ”Ett oäkta barn”. Han fick som föräldrarlös sex månaders baby diagnosen ”otvivelaktigt efterbliven”.
– I och med att han inte var någons barn fanns ingen som drev hans sak. Auktoritetstron var så stor på den tiden.
Efter att ha skickats runt på olika barnhem fick han 2 och ett halvt år gammal en plats på en sinnesslöanstalt, ett så kallat idiothem – för vuxna. När han var 7 år upptäckte föreståndarinnan på anstalten att någonting inte stämde och lät Ulf undersökas igen. Han var fullt frisk och normalbegåvad.

En statlig utredning slog fast att många fosterhemsbarn farit mycket illa och föreslog en ersättning, ett skadestånd, som en symbol och bild för att staten erkänner att de blivit fel behandlade.

Vad gör då högerregeringen? De meddelar med pompa och ståt att ingen ersättning ska betalas ut, alla som farit illa ska bjudas in på ett kaffekalas och få en ursäkt av någon regeringsföreträdare.

Mårten Schultz, professor i civilrätt, är en av många som reagerat och skriver på DN debatt:

Regeringens lovvärda upprättelsearbete har, om det stannar här, fått ett snöpligt slut. Mot bakgrund av de uttalanden som regeringens företrädare tidigare gjort, och framför allt i ljuset av initiativet att tillsätta en utredning med dessa direktiv, är hanterandet av ersättningsfrågan närmast obegripligt.

Regeringen borde ompröva beslutet. Om så inte sker, kan det finnas en annan möjlighet via Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Här kan det finnas en sista chans för de drabbade. När lagstiftaren inte tillhandahåller effektiva rättsmedel mot rättighetskränkningar kan det vara ansvarsgrundande för staten.

Frågan är: varför ställer en moderatledd regering aldrig upp på utsatta svagare grupper?

Relaterat: Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om

13 september, 2011

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *