Artist: Depeche Mode
Titel: Remixes 2: 81-11
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 8 juni
Depeche Mode var gruppen framför andra när jag växte upp. Medan andra tyckte Twisted Sister var höjden av musikalitet grävde jag ner mig i Speak & Spell, A broken frame och Construction time again.
Jag samlade på mig enorma mängder vinylsläpp från gruppen som för mig gav maxi-singeln ett ansikte. Kort sagt, Depeche Mode har alltid fått sin musik remixad och utgiven i en ständig ström av releaser.
Så även med nya remix-albumen (tre stycken om man ska ha alla) och den trend som utvecklades under 90-talet att Depeche Modes musik mixas för att passa in på dansklubbarnas golv blir väldigt tydlig.
På första skivan återfinns 13 spår:
1. Dream on (Bushwacka tough guy mix)
2. Suffer well (M83 remix)
3. John the revelator (UNKLE reconstruction)
4. In chains (Tigerskin’s no sleep remix)
5. Peace (SixToes remix)
6. Lilian (Chab vocal remix edit)
7. Never let me down again (Digitalism Remix)
8. Corrupt (Efdemin remix)
9. Everything Counts (Oliver Huntemann & Stephan Bodzin dub)
10. Happiest Girl (The pulsating Orbital vocal mix)
11. Walking in my shoes (Anandamidic mix)
12. Personal Jesus (The stargate mix)
13. Slowblow (Darren Price mix)
Som synes är låtlistan framtung vad gäller moderna låtar med sporadiska inslag av gamla slagdängor, ett genomgående tema för alla tre släppen ska det visa sig
Bästa låt: Everything Counts (Oliver Huntemann & Stephan Bodzin dub)
Skiva nummer två innehåller:
1. Wrong (Trentemöller clib remix)
2. World in my eyes (Dub in my eyes)
3. Fragile Tension (Peter Bjorn & John remix)
4. Strangelove (Tim Simenon/Mark Saunders remix)
5. A pain that i’m used to (Jacques Lu Cont remix)
6. The darkest star (Monolake remix)
7. I feel you (Helmet at the helm remix)
8. Higher Love (Adrenaline mix edit)
9. Fly on the windscreen (Death Mix)
10. Barrel of a gun (United mix)
11. Only when I lose myself (Dan the automator mix)
12. Ghost (Le weekend remix)
Den inleds starkt med en dansant version av Wrong och stegar på i samma stil, dansanta versioner av sånt man hört förr och en och annan mix man undrar hur den letat sig in – remixen av Barrel of a gun är till exempel verkligen inget att hänga i julgranen.
Bästa låt: World in my eyes (Dub in my eyes) – låter som om Kraftwerk och Depeche Mode gjort en låt ihop.
Den sista skivan, nummer tre i ordningen, innehåller:
1. Personal Jesus (Alex Metric remix edit)
2. Never let med down again (Eric Prydz remix)
3. Behind the wheel (Vince Clark remix)
4. Leave in silence (Claro Intelecto The last time remix)
5. In chains (Alan Wilder remix)
6. When the body speaks (Karlsson & Winnberg remix)
7. Puppets (Röyksopp remix)
8. Tora! Tora! Tora! (Karlsson & Winnberg (from Miike Snow) remix)
9. Freestate (Clark remix)
10. I want it all (Roland M. Dill remix)
11. A question of time (Joebot presents Radio face remix)
12. Personal Jesus (Sie Medway-Smith remix)
13. Sister of night (Ida ENgberg’s walking through the light dub)
14. Sweetest Perfection (Phil Kieran dub mix)
15. Personal Jesus (Alex Metric dub)
Som ni märker verkar det finnas en viss förkärlek till Personal Jesus som manglas både hit och dit på flera skivor och massor av versioner, tyvärr tycker jag väl inte direkt att någon är bättre än originalet (som ju är en fantastisk låt). Lite besviken är jag också på att ingen tolkat om Depeche Modes gamla signum I just can’t get enough. Inte desto mindre innehåller tredje skivan iallafall remixer av två före detta medlemmar: Vince Clark har tolkat Behind the wheel och lyckas göra om den till något av en Erasure-slagdänga och Alan Wilder har i sin tur mixat In Chains som går från ambient till bombastiskt orkesterstycke i en något överlång version.
Bästa låt: Puppets (Röyksopp remix) – låter som om den skulle platsa på Senior utan att svettas. Låter både 80-talsretro och retrofutur samtidigt.
Mycket av musiken som varit distinkt Depeche Mode blir ganska anonym när den görs om till pumpande dansgolvsmusik och jag misstänker att klubbpubliken inte direkt längtat efter det här, samtidigt finns det gott om låtar som tilltalar ett gammalt fan som mig, inte minst nytolkningarna av de riktigt gamla låtarna i repertoaren. Det blir dock på sina ställen märkligt opersonligt med alla pumpande basar och bastrummor, lite allmän dussinmusik förpackad för de värsta DJ-excesserna.