Hoffmanns äventyr, Offenbachs enda opera, ingen succé i min operavärld – men väl i andras

Hoffmanns äventyr- opera fantastique i fem akter av Jacques Offenbach
Libretto: Jules Barbier
Här kan du läsa mer om handlingen i operan
Produktionsteam:
Dirigent: Alberto Hold-Garrido
Idékoncept: Vernon Mound
Scenografi, kostymdesign & biträdande regissör: Leslie Travers
Ljusdesign: Thomas C Hase
Koreografi: Tim Claydon
Regi: Orpha Phelan
Översättning för textmaskin: Lasse Zilliacus

ROLLER
Hoffmann: Jean-pierre Furlan
Stella/Olympia/Antonia/Giulietta: Olesya Golovneva
Diktens musa/Nicklaus: Elisabeth Starzinger
Lindorf/Coppelius/Dr Mirakel/Dapertutto: Taras Shtonda
Andres/Coppelius/Frantz/Pitichinaccio: Håkan Starkenberg
Nathanael & Spalanzani: Joachim Bäckström
Luther, Crespel & Schemil: Bengt Krantz
Moderns röst: Ethel Schelin
Herrmann: Jonas Bjerkén
Wilhelm: Philip Gerrard
Barn & Statister

I går kväll (26/4) såg jag den omtalade och högt kritikerrosade uppsättningen av ”Hoffmanns äventyr” på Malmö Opera.

Egentligen skulle jag ha sett föreställningen på premiären, men på grund av att det var påskvecka så kunde jag inte få tag på tågbiljetter Karlstad- Malmö t o r.

Jag har haft möjligheten att följa föreställningen från början och också hört några nummer ur verket och sett epilogen innan premiären. Det jag såg och hörde imponerade stort på mig och därför hade jag sett mycket framemot att få se detta verk.

I går kväll var det alltså dags att se slutresultatet och äntligen få veta om de högt ställda förväntningarna skulle infrias. Det gjorde de inte, utan jag blev ganska besviken och nästan helt oberörd. Visst det fanns flera saker som var mycket bra och det gäller främst de olika solisternas insatser och inte minst Malmö Operakörs utomordentliga insats.

I huvudsak var det två saker som inte fungerade för mig dels framfördes musiken utan det där riktiga flytet dels var scenografin alltför sönderhackat och rörig. Detta gällde fram för allt i prologen och första akten. I Antonia-akten blev det bättre och sedan höll det föreställningen igenom. Förklaringen till detta berodde säkert på att scenbilden blev mera fixerad och inte så spretig, som tidigare. Jag har inget att anmärka på orkesterns framförande i sig eller, dirigentens insatser för den delen, men det var irriterande med dessa återkommande konstpauser och som jag upplevde anpassningar till den scenografiska lösningen. Det borde vara tvärtom!

Samtidigt skall jag ju konstatera att jag inte är speciellt förtjust i operaverk som sjöngs på franska men även om inte Offenbach tillhör mina favoritkompositörer så har jag under årens lopp sett flera bra och helt olika uppsättningar, senast den på Metropolitan Opera på Folkets hus, digitala hus direkt från New York. Min första version var för övrigt den som gavs på Kungliga operan säsongen 1990-91.

Malmö Opera ger nu en helt ny version som bygger på den s.k. Kaye/Keck versionen från 2005 och som är en revidering och jämkning av Kaye-versionen som för övrigt hade premiär i Hamburg 1998. Det är versionen från 2005 som hade Skandinavien premiär på skärtorsdagen. Vanligtvis ger man den s.k. Oeser-versionen och den versionen innehåller ju ett par kända melodier som de flesta av oss förknippar med ”Hoffmanns äventyr”, men som ju egentligen inte ingår i operan.

Om man uttrycker det kortfattat och koncist så finns det alltså inte någon originalversion av ”Hoffmanns äventyr” eftersom kompositören hann avlida innan verket hade haft premiär.

På de sångliga prestationerna kan man verkligen inte klaga och här dominerade ju som väntat Hoffmann själv dvs Jean-pierre Furlan och efter att ha sett föreställningen förstår jag precis vad han menar när han säger att det är ett både stort och krävande parti.

Den verkliga sensationen måste man ju konstatera var den ryska sopranen Olesya Golovneva, som skickligt bemästrade alla fyra kvinnliga huvudroller och detta är ju helt i linje med vad kompositören önskade, men så brukar det inte vara.

Taras Shtonda, den ukrainske basen överraskade stort och han var liksom Olesya Golovneva ständigt återkommande i olika skepnader.
En annan stor överraskning var den österrikiska mezzosopranen Elisabeth Starzinger som sjöng Hoffmanns musa, Nicklaus. Det är alltid roligt att lyssna till röster som jag inte tidigare har hört. Hon delar för övrigt partiet med en annan, svensk mezzosopran, Kristina Wahlin, som jag inte tidigare har hört, men som gjorde ett mycket bra intryck på förhandsvisningen.

Bland de svenska sångarna känner jag att jag särskilt vill omnämna herrarna Bäckström, Starkenberg och Gerrard, men detta innebär inte att jag har något negativt att säga om övriga medverkande. Tvärtom!

Joachim Bäckström går från klarhet till klarhet och visar att han också kan sjunga annat än de traditionella förste älskare rollerna. Ja, jag var imponerad. Hans partier Nathanael & Spalanzani delar han med Magnus Loftsson.

Håkan Starkenberg har jag också hört tidigare och hans fyra roller delar han för övrigt med en annan känd tenor baserad i södra Sverige, nämligen Rickard Söderberg, men han var spelledig just denna afton. Det handlar ju om flera partier, men han sjunger ju relativt lite så det känns inte helt korrekt att konstatera annat än att han fullföljde sina åtaganden och sceniskt skötte sig Håkan Starkenberg mycket bra.

Då och då hajade jag till när jag kunde urskilja Philip Gerrard, som sjöng Wilhelms parti, men det jag hörde skulle jag gärna vilja höra mer av.

En eloge måste jag naturligtvis också dela ut till Malmö Operakör bara deras medverkan var ett skäl att se föreställningen.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Hoffmanns äventyr i denna version inte kommer att räknas till mina största operaupplevelser, men det var ändå mycket både intressant och spännande att se just denna uppsättning och jag kan liksom Carl-håkan Larsén rekommendera alla operavänner att bege sig till Malmö Opera för att själv bedöma om detta är bra eller dåligt eller något mittemellan.

Ett tips är att göra som Kasper Holten, DKT:s avgående operachef, konstatera att denna uppsättning inte spelas som förr, vilket stod på programbladet till hans uppsättning av ”Barberaren i Sevilla”!

RECENSIONER
Carlhåkan Larsén i SDS
Skånska Dagbladets recension
Helsingborgs Dagblads recension
Kristianstadsbladets recension
Bo Löfvendahls recension i SvD
Politikens recension
Berlingske Tidende
Jyllands-Postens recension
En recension av en tysk Hoffmann-entusiast på tyska

27 april, 2011

Det här inlägget har 5 kommentarer.

  1. [...] Hoffmanns äventyr, Offenbachs enda opera, ingen succé i min operavärld – men väl i andras [...]

  2. [...] Här kan du läsa andra recensioner och vad jag ansåg om första föreställningen [...]

  3. [...] Här kan du läsa mina och andras tankar om föreställningen [...]

  4. [...] Här kan du läsa mina och andras tankar om föreställningen [...]

  5. [...] Här kan du läsa mina och andras tankar om föreställningen [...]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>