Foto: Mats Bäcker
TIDIGARE INLÄGG
Här kan du läsa inlägget om Rhenguldet
Här kan du läsa inlägget om Valkyrian
Här kan du läsa inlägget om Siegfried
Nibelungens ring – Ragnarök
Musikdramatisk trilogi med förspel
Musik och text: Richard Wagner
Produktionsteam:
Dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Wilhelm Carlsson
Regiassistent: Dan Turdén
Scenografi: Peter Lundquist
Kostymdesign: Ann-Mari Antilla
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Mask & peruk: Ulrika Nilsson
Studienleiter & kormästare: Martin Andersson
Rörelseinstruktion: Håkan Mayer
Repetitör: Martin Virin
Producent: Camilla Nordström
RAGNARÖK / I ROLLERNA:
SIEGFRIED: Pär Lindskog
BRUNNHILDE: AnnLouice Lögdlund
MÄNNISKOR
GUNTHER: Anders Larsson
GUTRUNE: Anne Bolstad
HAGEN: Johan Schinkler
DVÄRG
ALBERICH: Marcus Jupither
FÖRSTA NORNA: Maria Streijffert
ANDRA NORNA: Astrid Robillard
TREDJE NORNA: Maria Metzler Saedén
VALKYRIA
WALTRAUTE: Martina Dike
RHENDÖTTRAR
WOGLINDE: Natalie Hernborg
WELLGUNDE: Anneli Lindfors
FLOSSHILDE: Jeanette Goldstein
KÖR
SOPRANER
Anna Andersson-Blomqvist, Maja Brynskog, Rose-Marie Bäckstrand,Ida Eckerwall, Annalouisa Magnusson, Judith-Maria Schunnesson, Julia Swartling
ALTAR
Sofia Askeljung, Gun-Britt Gerhardsson, Sofia Källvik, Anna Wallin
TENORER
Kent Andersson, Felix Egegren, Linus Flogell, Emil Frodlund, Kaj Hagstrand, Kjell Lundman, Torgny Persson, Fredrik Sjöstedt
BASAR
Erik Arnelöf, Peter Bretschneider, Pär Eklund, Karl Peter Eriksson,Kjell-Thomas Heidene, Fredrik Helgesson, Conny Holmgren, Thomas Kihlström, Ola Kästel
BARN
Mirjam Alm, Ellinor Hansson, Mindie Immonen, Elsa Linder,Ludvig Sjöstedt, Azra Vegar, Samuel Wikström, Tomas Överström.
Efter en relativt sett seg ”Siegfried” eller Segfried som Gunilla Brodrej kallar tredje delen i ”Nibelungens ring” här i Karlstad så var det nu dags för ”Ragnarök” eller som vi också säger gudaskymning och början till en ny värld kanske genom alliansregeringens fall?
Det började mörkt och dystert i prologen, men med utmärkta sånginsatser av nornorna dvs Maria Streiffert, Astrid Robillard och Maria Metzler Saedén.
Första akten hade mest karaktären av en sorts presentationsaria dvs introduktion av några av huvudaktörerna. I det här sammanhanget kunde jag inte känna igen Johan Schinkler i hans lite Hitlerliknande förklädnad, inte ens på hans i övrigt utmärkta stämma, men det klarnade när jag fick möjlighet att tjuvtitta i grannens programblad. Waltraute som sjöngs av Martina Dike gjorde också en mycket fin insats tillsammans med Brünnhilde som ju som tidigare sjöngs av AnnLouice Lögdlund.
Scenbilden var dock lite förbryllande med två skinnfåtöljer och ett litet bord, men det som förbryllade mest var kanske ändå kontrasten mellan Gibichungarnas hall och aktörerna i moderna kläder och vardagsklädsel med festklädsel, men både Hagen och Siegfried medförde sina attribut, hornet och Nothing i Siegfrieds fall och spjutet till Hagen.Nåväl det klarnar kanske småningom, men detta var ju inget som påverkade helhetsintrycket och till nästa omgång har det nog gått upp ett liljeholmens även för mig.
I andra akten började det hända saker och ting och det som enligt min mening tände föreställningen var duetten mellan Alberich i form av Marcus Jupither och Johan Schlinkler som sonen Hagen. Duett är möjligtvis fel ordval, men det enda som jag kommer på just nu.
Nästa tändning blev när vassallkören äntrade scenen och då kände jag igen mig igen.Detta är opera när opera är som bäst! Här gjordes också utmärkta sånginsatser av Brünnhilde, som sjöngs av AnnLouice Lögdlund. Det är nästan världsklass på hennes prestation, men också Anders Larsson som Gunther och Anne Bolstad om Gutrune gjorde bra ifrån sig.
Pär Lindskog som sjöng Siegfried var dessbättre i bättre form denna afton än föregående kväll då han sjöng ganska ojämnt. Det var lite av samma sak i kväll, men det var ändå väsentligen mycket bättre upplevelse på söndagskvällen än det var i fredags.
Tredje akten inleddes som sig bör med en stark insats av Rhendöttrarna som försökte locka Siegfried att lämna ifrån sig ringen, vilket han dock inte gjorde eller rättare sagt lät sig övertalas att göra. Det viskades, efter föreställningen om att det hade inträffat en viss malör i denna scen men det märkte jag intet av, men jag var vid den tidpunkten i föreställningen som vanligt helt uppslukad av skeendet på scenen.
Kören fortsatte att imponera vilket också övriga sångare gjorde, och här gäller det alla sångare ingen nämnd ingen glömd.
Slutet på operan och för den sakens skull hela ”Nibelungens ring” skall ju ge förhoppningen om att ny värld eller världsordning skall inträffa efter ”Ragnarök” eller gudaskymning, illustrerades av att alla samlades på scen och några barn lyfte sina medhavda dockor i skyn och barnen är naturligtvis allas vår framtid. Inte samma effekt som avslutningen i Köpenhamnsringen, men fullt acceptabel och logisk.
Sammanfattningsvis vill jag också ge en eloge till produktionsteamet och framförallt till orkestern under ledning av dirigenten Henrik Schaefer. Det var på många sätt en musikaliskt annorlunda upplevelse, med orkesterns placering högst upp på andra balkong, än som jag brukar uppleva, men efter ett tag kommer jag nog ändå bara att uppleva detta som en musikalisk höjdpunkt, men jag tror att det tar en viss tid innan detta uppnås.
Avslutningsvis vill jag bara meddela att jag förmodligen återkommer senare i veckan med mitt slutomdöme om denna årets operaupplevelse, men det känns som det är nödvändigt att få lite distans till veckans operaupplevelse.
RECENSIONER
Gunilla Brodrej om Ragnarök
Gunilla Brodrej om slutet på ”ringen”
Nya Wermlands Tidningen
Bo Löfvendahl SvD
DN:s recension
Skånska Dagbladets sammanfattning av Nibelungens ring i Karlstad
DN:s sammanfattning av Nibelungens ring i Karlstad
AKTUELLT OM WAGNER
Mästarprov
Tina Rosenberg om sitt förhållande till Wagner
Sopranen Maja Frydén som Wagnervurmare
Hardcore gitarristen Kristofer Steen som Wagnervurmare
Överläkaren Axel Brattberg som Wagnervurmare
Journalisten Eric Schüldt som Wagnervurmare
Vill du veta mer om Nibelungens ring besök Mogens Operasidor
Vad i hela friden har alliansregeringen med detta att göra? Helt plötsligt blev hela detta blogginlägg oseriöst!
Tack för din respons!
Att kalla mitt inlägg för oseriöst är enligt min absoluta mening att ta i och skjuta långt över målet. Av ditt inlägg förstår jag att du inte är bekant med handlingen i ”Ragnarök” . I slutscenen reser sig folket och börjar en ny ordning, efter det att Gudarnas makt är krossad.
I går hölls det demonstrationer över hela landet för att påvisa att den ohumana behandling av sjuka människor måste upphöra. Detta gäller också de orättvisa reglerna i A-kassan.
När människor blir tillräckligt förbannade och inser sammanhangen så sitter regeringar löst och detta gäller även borgerliga sådana.
Rubriksättningen var i grunden mer ett försök att variera rubriksättningen, men självfallet anser jag att jag har full täckning för den, vilket jag ju nu också har förklarat för dig.