Skivrecension: J Mascis – Several Shades Of Why

Artist: J Mascis
Titel: Several Shades Of Why
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-03-15

J Mascis, frontfiguren i det legendariska altrockbandet Dinosaur Jr. Släpper efter en lång paus ytterligare en soloskiva efter Martin & Me 1995 och det relgiuös-andlinga temaalbumet J and Friends Sing and Chant for Amma. När Mascis spelar solo är det rent ljudmässigt en stor kontrast till Dinoasur Jr matta av ljud. Dinosaur Jr är det absoluta beviset för den elektriska musikens överhet. Beviset för rockens känslomässiga tyngd. En distad gitarr, en repetetiv bas och en batterist skapar ljuvligt (o)ljud som inte går att slita sig från. Att J Mascis besitter en förmåga till melodier, instick och historieberättande är också uppenbart, framför allt i bandets senare skivor. Med Beyond från 2007 som ett lysande bevis för att band som egentligen hade sin ”topp” för femton år sedan fortfarande kan utvecklas.

På Mascis soloskiva är det inte mycket elektriskt. Det är Mascis akustiska gitarr som, precis som på Martin & Me, får stå för kompet till hans hesa röst. Det är inte spännande hela tiden, vissa låtar känns som händelselösa varianter på ‘man med gitarr spelar fina låtar’. Sånt som gjorts med mer finess tidigare. Men med femte låten Is It Done tar skivan lite fart. När han sedan släpper taget om det akustiska i Make It Right och låter en stilla elgitarr förstärka melodin som den akustiska karvat fram blir det riktigt behagligt.

I vissa stunder liknar skivan den eklektiske multitalangen Bonnie ‘Prince’ Billy. Samma försiktighet och briljanta melodisnickrande, fast med Mascis mycket mer dominanta röst. Det är ibland lite för nedtonat, framför allt är det i låtarna där vi får andra inspel som musiken lyfter. Då närmar sig den dynamik som gör Dinosaur Jr i sina bästa stunder till det perfekta soundtracket till en livskris, ett aggressionsutbrott eller en passionerad förälskelse. Mascis når inte dit, första delen av skivan är för stilla och händelselös, men melodikänslan slår inte fel och för alla som vill lära känna en gitarrguds mer privata sidor är skivan given.

Several Shades Of Why är inget mästerverk, men det är en trevlig bekantskap.

Betyg 4 i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

15 mars, 2011

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *