Det är tydligt att det är proffsunderhållare på scen när EPMD gör ett kort besök på Strand i Stockholm. Hiphoplegenderna, med ett antal klassiska album i ryggen, där debuten Strictly Business från 1988 är ett måste, visar direkt var skåpet ska stå.
De dömer ut ”fast-food hip-hopen” och hyllar avlidna legender som Notourius B.I.G., 2pac och Guru. De meddelar att de representerar giganter som De La Soul, A Tribe Called Quest och Wu-tang Clan. Konstaterar att Kanye West fått en hit med en låt som egentligen är deras. (Golddigger) Publiken är med på noterna och är barnsligt förtjust i deras flörtar med old-schooleran.
Med call and response pumpar de upp publiken till ett maximum och de smickrar när de säger att de par hundra på Strand ikväll låter mer än 2 000 i London eller 1 700 i Paris. Musiken då? Ja, det är några av gruppens klassiska hittar vi får del av, bland annat Please Listen To My Demo, men de skyndar sig lite för mycket. Spelningen är kort och det känns lite snopet när Erick Sermon och Parish Smith (EPMD är en akronym för Erick and Parsih Making Dollars) kliver av.
Det är inte heller, som utannonserat, den tillika legendariske DJ Scratch som står bakom skivspelarna. Det är såklart en stor besvikelse, även om inhopparen, svenska DJ Large från bland andra Organism 12 sköter sig med den äran.
Jens Lundberg
bloggar också på Torvindmedia
Filmklipp från någon annan som var på spelningen på Strand
Läs även andra bloggares åsikter om EPMD, hiphop, recensioner, musik, Strand
[…] temperaturen var som högst klev de av scenen för att inte återvända. Läs min recension på Kulturbloggen. Liknande inläggEPMD – legender i StockholmNär socialisten Lars Forssell hyllades av en […]