I måndags kom rivarna till Aspuddsbadet. Typiskt nog hette företaget, Destroy AB, välrenommerade och med en hög av seriösa samarbetspartners på hemsidan. Så seriöst var det dock inte i verkligheten då en av deras chaufförer försökte köra över en av badvakterna på gatan. Händelsen ledde till anmälan med mängder av vittnen. Strax efteråt åker en annan representant förbi och skrek “ spräng badhuset”. Så seriöst var det företaget.
Strax efter 14-tiden lämnade de bygget bakvägen i samlad tropp efter dagens värv. En som kan riva och såg hur de rev ifrågasatte om någon av dem arbetat som rivare någongång. På hemsidan kan man läsa lite tänkvärdheter från Tony som hyllar klimatmötet i Köpenhamn ifrågasätter Obamas rätt till fredspriset och att män och kvinnor med makt måste fatta beslut om miljön.
”På torsdag kommer Obama till Oslo för att ta emot Fredspriset.
Undrar hur han tänker.
Själv tycker jag att de skulle kännas konstigt.” Ha de gott,- Tony ”Den levande kalkylatorn”
Tony ifrågasätter däremot inte Stadshusets metoder att lura och köra över Aspuddsborna i diskussionerna kring badhuset. Genom en kupp med ABC (SVT) fick två ur den nybildade ekonomiska föreningen träffa Madeleins Sjöstedt i måndaga, hon måste blivit märkbart chockad över att det inte var två hulliganer utan två ytterst propra och respektabla tjejer som lämnat tonåren sedan länge.
Mötet gav inget nytt mer än att Madeleine kontaterade att den nybildade föreningen inte har några pengar på banken.Det intressanta var sedan att läsa Madeleine Sjöstedts, borgarrådets debattblogg med vilken hon kommunicerar med medborgarna för att slippa träffa dem. Där skriver hon att ”målet med mötet var att…” ungefär som hon tagit initiativ till detta möte. Nu var det ju inte så, utan medborgardemokratin fick utövas med hjälp av massmedia. Men eftersom Madeleine censurerar inläggen på sin blogg, och hävdar att ockupanterna från Liljeholmsbadet hotar henne, att det skulle bli en ny Göteborgsbrand i Badhuset när det var festival förra helgen, så har hon för länge sedan tappat sin trovärdighet.
I en demokratin ingår att lyssna och prata med medborgarna, inte föra en envägskommunikation över Twitter och blogg. När den borliga majoriteten vann valet 2006 lovade de öppenhet och lyhördhet för stockholmarna. Av detta har blivit noll,Därmed står det fritt för politiker att ljuga och hitta på sina egna sanningar. Ingen kan granska dem och genom att låsa dörrarna till stadshuset har man effektivt hindrat allmänheten från att komma till tals.
Kampen för badhuset I Aspudden är troligtvis inte den sista kampen för att bevara kultur I Stockholm, Stomatolskylten vid Slussen sitter löst om Madeleine Sjöstedt får bestämma. Stomatolskylten är Sveriges första och äldsta fungerande rörliga ljusreklam. Skylten, reklam för tandkrämen sattes upp I november 1909 på Gamla Katarinahissen, 1933 flyttades den till en fastighet I Klevgränd. Skyltens framtid hänger på fastighetsägaren som kan flytta eller ta bort den. Om Stadsmuseet däremot K-märker skylten kan den bevaras. Madeleine Sjöstedt har uttalat sig mot skylten och frågan är om inte badhuset I Aspudden, Stomatolskylten är en ny linje I att rensa gammal kultur från Stockholms sk attraktiva områden. I ABC för några kvällar sedan sa Madeleine Sjöstedt att man inte ge bort en attraktiv tomt I ett attraktivt område.
Vilka kulturhus vill idrotts- och KULTURborgarrådet Madeleine Sjöstedt riva nästa gång för att bereda mark för hugade penningintressen.
Av Anna Skaner
Mer om detta på Anna Skaners blogg på Aftonbladet.
Relaterade artiklar:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2 och Svenska Dagbladet. och Dagens Nyheter 3.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, kultur, Aspuddsbadet, demokrati, politik, Stockholm
Fredrik säger
Hon måste vara helt rabiat den där Madeleine, har hon någon blogg? Mail? Att riva det där gamla fina badhuset låter ju inte klokt och att inte heller lyssna till de boende är ett hån mot alla väljare.
Sven säger
Det är ingen ide att skriva på hennes blogg. Hon tar bort kommentarer på löpande band!
Bengt O. säger
Kan man få en länk till hennes uttalande om Stomatolskylten?
Kent säger
Madeleine Sjöstedt är bara ännu ett klassiskt exempel på en maktfullkomlig psykopatisk demagog.
Jag kan inte i ord beskriva hur fullkomligt jäkla lögnaktig hon är. Tyvärr så verkar hon känna till att gemene man/kvinna tar hennes ord för givna istället för att kritiskt granska svadan. Då skulle de se att hon ljuger snabbare än en häst travar.
Så kommer det att förbli,dvs politruker som henne kommer alltid att få för stort svängrum, så stort att det skadar vårt samhälle. kanske man kunde be SÄPO granska henne : ) Så lämge vi vanliga medborgare väljer soffan istället för intresse för diverse spörsmål kommer människor som henne dra det längsta strået
Teodor Koistinen säger
”I en demokratin ingår att lyssna och prata med medborgarna, inte föra en envägskommunikation över Twitter och blogg.” Skriver ni, men i sammanhanget innebär det att ni tycker att vi ska lyssna på de medborgarna som skriker högst och sen vara dem till lags på de andras bekostnad. För det är precis vad saken handlar om. De pengar det skulle ha kostat att rusta Aspuddsbadet, kommer nu att komma betydligt fler medborgare till del när de satsas på att rusta andra bad i Stockholm. Ett av dem är Västertorpsbadet några stenkast från Aspudden.
Det är tråkigt att Madeleine och vi andra som arbetar med Madeleines blogg uppfattas som att inte lyssna på medborgarna. Det hade dock varit trevligt om alternativen, inte de utopiska utan de högst vekliga, hade presenterats.
Man får känslan av att det tidigare pågått sprudlande medborgarsamtal i stadens alla frågor sedan Hedenhös. Att rivningen av Stockholms citykärna föregicks av tusentals medborgarmöten där alla till slut kom överens. Och att vårt bloggande och borgarrådets twittrande effektivt satte punkt för alla dessa lyckade medborgarträffar. Så är det naturligtvis inte. Om något visar debatten på Madeleines blogg att det finns en oerhörd efterfrågan på dialog och debatt som tidigare inte varit stillad överhuvud. Vi har förstås inte hittat den optimala modellen, men att påstå att dialogen har försämrats är knappast sant.
Vi tycker att bloggen är ett bra redskap för att kommunicera vad vi vill göra och varför, utan att det filtreras via mediier. Vi tillåter också alla kommentarer som inte är direkt personangrepp och som håller sig till ämnet (denna modereringstyp är lika gammal som Internet självt). Och vi svarar på alla relevanta frågor. Dock gör vi det inte varje gång eftersom det skulle tagit för mycket tid, men om man läser tidigare inlägg så kommer man att finna svaren.
http://madeleinesjostedt.wordpress.com/tag/aspuddsbadet/
Vi har inget ont att säga om badet i Aspudden, och att det inte kunde renoveras är tråkigt. 23 års försummelser från badhusföreningen och från samtliga politiska majoriteter görs inte ogjort.
Ett par frågor dessutom, vad är det som Madeleine har ljugit om som ni påstår, och var har ni fått informationen om Stomatolskylten ifrån? Den är helt ny för oss.
/Teodor Koistinen, Biträdande borgarrådssekreterare på Kultur- och idrottsroteln
Fredrik Leijonhufvud säger
Teodor, jag kan försöka svara på dina frågor om vad Madeleine ”ljugit” om.
Framförallt handlar det om att hon i text och i kommunfullmäktige sagt att Aspuddens badhusförening under 23 år låtit Aspuddsbadet förfalla och att de inte skött sin del av avtalet. Vi skulle vilja se belägg för detta påstående. Om Madeleines påstående skulle vara sant skulle det innebära att Aspuddsbadet skulle vara i ett märkbart sämre skick 2009 än det var 1986 då föreningen tog över driften. Vi har inte fått någon dokumentation presenterad som stödjer detta påstående. Om inte hennes påstående kan verifieras av fakta så kan inte jag betrakta det som en sanning. Ett sånt uttalande är också djupt kränkande för de personer som lagt ner åtskilliga timmar av ideellt arbete för att driva badet. Det som revs var ett fungerande bad.
Ett annat exempel på hur sanningen får stryka på foten är från Madeleine Sjöstedts blogg och inlägget ”Badet i Aspudden rivs” Där skriver hon i sitt inledande stycke så här:
”Idag har idrottsförvaltningen inlett arbetet med att riva badet i Aspudden. Jag har också träffat två representanter för den nybildade ekonomiska föreningen Aspuddens kultur- och badhusförening som har lämnat in en ansökan om att få ta över badet. Mitt mål med mötet var att berätta vilka beslut och överväganden som finns bakom rivningsbeslutet.”
Min fru är styrelsemedlem i den nya föreningen, eller bolaget som man också kan kalla det då det registrerats som en ekonomisk förening. Hon var en av de två representanterna Madeleine Sjöstedt träffade från den nya kultur- och badhusföreningen. De hade på direkt uppmaning från Sjöstedt (i fullmäktiges talarstol måndag 30/11) mycket snabbt lämnat in ett förslag på affärsplan. Föreningen förklarade också i samband med inlämnandet att de hade flera alternativa ideer för att lösa bevarandet av badhuset för allmänhetens nytta utan att det skulle kosta skattebetalarna någonting. Dagarna efter att de lämnat in affärsplanen sökte de nå en dialog med tjänstemän och politiker, men det var i stort sett tyst i andra änden av luren. På torsdagen 3/12 fick föreningen beskedet att Kjell Olofsson på idrottsförvaltningen skulle arbeta med ett tjänsteutlåtande som skulle presenteras den 9 feb 2010. På måndagen började badet rivas utan att besked lämnats eller någon förhandling ägt rum med den nybildade ekonomiska föreningen. Två av styrelsemedlemmarna åkte då förtvivlade till tekniska nämndhuset för att få reda på vad som hände. De fick (som vanligt) beskedet att de omöjligen fick träffa någon som hade ansvar för denna fråga eller kunde lämna besked om vad som försiggick.
Då skedde det mystiska mötet med Madeleine Sjöstedt, hennes första kontakt genom tiderna med någon av alla som haft viljan att bevara Aspuddsbadet. In i foajén stormade en TV-reporter som skulle träffa Madeleine Sjöstedt. De två representanterna från föreningen fick efter en viss tvekan från Madeleine Sjöstedt och hennes sekreterare följa med in. Vid detta möte var du, Teodor Koistinen närvarande. Tycker du att Madeleine Sjöstedt skriver sanningen på sin blogg då hon påstår att ”Mitt mål med mötet var att berätta vilka beslut och överväganden som finns bakom rivningsbeslutet.” Detta var ju inte ett planerat möte. Madeleines mål var ju faktiskt att inte ha något möte alls, men med hjälp av TV-reportern så kom de in för en audiens framför kamerorna.
I samma blogginlägg skriver Madeleine Sjöstedt om ”den överklagan av rivningsbeslutet som inlämnats till länsstyrelsen.”, och hänvisar sedan till länsstyrelsens beslut att avvisa denna överklagan.
Madeleine Sjöstedt är utbildad jurist och jag är båtbyggare och det förvånar mig om det verkligen är hon som skrivit detta på bloggen. Jag tycker att det tyder på att den som skrivit detta inte är insatt i juridiken.
Det är ju för det första inte överklagan av rivningsbeslutet som denna överklagan gäller, utan beslutet om rivningslov som fattats av stadsbyggnadsnämnden.
För det andra så hade den överklagan hon hänvisar till redan hunnit överklagas till både läns- och kammarrätten när hon skrev blogginlägget. Fallet var inte avslutat.
För det tredje hade tiden för att komma in med överklaganden av rivningslov inte gått ut när Madeleine Sjöstedt skrev sitt blogginlägg.
För det fjärde inlämnades en överklagan från 36 grannar i den bostadsrättsförening vars balkonger tangerar badhusets tomt. Denna överklagan inlämnades samma dag som badhuset började rivas. Denna överklagan kommer att behandlas av länsstyrelsens jurister efter att huset är rivet, trots att det lämnades in i tid.
Praxis i sådana här fall är att man väntar på att tiden för överklagande går ut innan man river. Detta bör särskilt vara stockholms stads ansvar då det är kommunens uppgift att värna allmänhetens intressen. Detta kan man bland annat läsa i kommunallagen och i plan- och bygglagen. Även om detta förfarande inte är straffbart anser jag och många med mig att det är djupt omoraliskt. Särskilt viktigt borde detta vara när det gäller en fråga som blivit så kontroversiell som Aspuddsbadet.
Madeleine Sjöstedt avslutar blogginlägget med meningen: ”Jag tvingas konstatera att vi efter många år av diskussioner har kommit till ett skede där beslutet måste verkställas.” Detta är inte heller sant, det fanns inga hinder för att invänta den juridiska processen, och det fanns inte heller några hinder för att förhandla med den nya föreningen. Det har heller aldrig funnits några hinder för att bevara byggnaden och låta den ingå i någon annan verksamhet. Stambyte, omputsning, ny plåt på taket och några andra normala renoveringsåtgärder så skulle huset ha stått i 50 år till, det kan jag som hantverkare garantera.
Här kommer vi in på en av de springande punkterna i denna märkliga affär. Det har från politiskt håll och även från idrottsförvaltningens chef framställts att det bara finns två alternativ, antingen 14 miljoner skattemedel eller rivning. Jag kan inte förstå hur man kan resonera på det sättet. Det finns ju alltid många olika lösningar på ett problem, och när det gäller ett av stadsmuseet grönklassat hus, som dessutom ingår i den tidiga förortsbebyggelse som i översiktsplanen speciellt pekas ut som viktig att bevara, då är rivning verkligen den absolut sista åtgärd som ska tas till. Rivning av en sådan byggnad, som enigt plan och bygglagen inte ens får förvanskas, ska ses som en absolut sista utväg när ingenting går att göra för att rädda huset. Detta har inte beaktats när det gäller Aspuddsbadet, och jag ifrågasätter uppriktigt om idrottsförvaltningen har haft kompetens att utreda frågan med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde.
När rivningen påbörjats och den nya ekonomiska föreningen tagit del av tjänstemännens kommentarer till affärsplanen stod det klart att tjänstemännen antagit att föreningen ljugit i sin affärsplan, bland annat om antalet medlemmar i föreningen. Dessa uppgifter skulle enkelt kunnat verifieras genom kontakt med föreningen. För att visa att föreningen inte hade tillräcklig likviditet hade tjänstemännen tagit fram uppgifter på styrelsemedlemmarnas privata ekonomi (där fanns inte 14 miljoner).
Trots att den kulturhistoriskt mest värdefulla inredningen redan rivits och arbetena med att riva inredningen fortskred beslutade den nya föreningen att inte ge upp. På 24 timmar bildades en andelsförening och andelar tecknades för 700 000 kr. En privat investerare reserverade 2 milj sek på ett konto till projektet. Därtill fanns ett väl etablerat företag som driver flera bassänger i Stockholmsområdet för babysim och rehab, som ville ta över driften. Dessa ekonomiska muskler presenterades för ansvariga politiker och tjänstemän på onsdagen den 9 dec, trots att hela inredningen var riven och bara stommen till huset var intakt. Svaret från Idrottsborgarrådets sekreterare var att det inte spelade någon roll hur mycket pengar det fanns ”vi har bestämt oss”
När det gäller Madeleines blogg och censur så var det många upprörda som skrev på hennes blogg samma vecka som badet revs. Jag skrev själv flera inlägg. Dessa inlägg lades inte ut, utan det stod bara ”inväntar granskning” Mina inlägg som jag skrev natten mellan måndag och tisdag godkändes inte förrän på fredagen. Detsamma gäller massor av andra inlägg. Jag gick med jämna mellanrum in och kollade hennes blogg, men mina inlägg fanns inte uppe. På fredagen gick det i en handvändning från 23 till drygt 160 inlägg då de plötsligt släpptes fram. Vissa inlägg som skrevs efter att jag skrev mina inlägg släpptes dock fram tidigare. Jag tyckte att detta var konstigt att det gick till på det sättet och tog därför skärmdumpar på bloggen som visar just detta. Det här väcker misstankarna att bloggen manipulerats. Varför släpptes inte inläggen som skrevs på måndagen fram förrän på fredagen? Varför släpptes ett fåtal inlägg in snabbare? När frågan var rykande aktuell ser det ju inte så bra ut att ha 150 negativa kommentarer på sin blogg, och jag tycker att denna försening av inläggens behandling var ovanligt läglig för Madeleine Sjöstedt.
Per Torén säger
Intressant, Fredrik L. Det ska också bli intressant att se hur ditt starka inlägg bemöts. Antagligen blir det tystnad. För vad ska de säga till en som är insatt? Som vet hur det gick till? –”Vi hade bestämt oss”? Fy tusan vilken smutsig affär.
Fredrik Leijonhufvud säger
Ska bara inflika att jag har fått med ett fel i min text! Teodor Koistinen var inte närvarande vid mötet, det var den andra borgarrådssekreteraren Erik Jennische. Ursäkta Teodor!
Samir Belarbi säger
Det är mycket oroande att du slänger dig med uttrycket ”de som skriker högst”. Jag har under de senaste veckorna även sett att det används flitigt som retoriskt mantra av oftast oinitierade debattörer på DN:s kommenterasidor. Ett användande av uttrycket är, vill jag hävda, Inte bara oroande utan också näst intill dumdristigt om man är politiker och/eller demokratiförespråkare. Jag ska förklara varför.
I det här landet så vill vi att folk engagerar sig i politiken och står upp och kämpar för det som de tror på. Vi har en lång och fin tradition av demokrati och medborgarengagemang. Det är något vi ska vara stolta över och värna om, oavsett om vi delar åsikterna eller ej.
Samtidigt finns det idag generellt en ovilja bland folk att deltaga i politiken vilket resulterat i att de politiska partierna tappat medlemmar. Detta är olyckligt då demokrati borde innebära mer än bara att rösta vart fjärde år.
Att som du gör nedvärdera sakpolitiskt aktiva människor, folk som inte bara sitter stilla hemma framför Bingolotto med näven knuten i fickan, till en obstinat barnslig och odemokratisk skränig mobb spär på den politikovilja som de facto finns i Sverige. Uttrycket bygger upp en osynlig mur som gör det obekvämt för vanligt folk att engagera sig i den demokratiska processen.
Vill också att du tar i beaktande den ”opinionsundersökning” som gjorts på DN:s hemsida där en klar minoritet av drygt 10000 personer vill riva Aspuddsbadet. Badvakterna kanske inte är en liten grupp som skriker högt, utan toppen av ett medborgerligt isberg av missnöje över den rivningspolitik som förs.
aspuddsbo säger
Fantastisk redogörelse av historien om Aspuddsbadet,den är inte slut här.
Politikerna o tjänstemännen felaktiga agerande ska fram .
Amanda Rosen säger
Mycket bra analys Samir. ”De som skriker högst” – genom att använda det utrycket vill man låta påskina att man står på de små och svagas sida, de som inte hörs. Så är knappast fallet, åtminstone inte den här gången. De som skriker högst just nu är väl för all del de som har den ekonomiska och den politiska makten, inte medborgarna.
Sven Blomgren säger
Jag tror inte man lyssnar oavsett hur högt eller hur många som ropar. Ljudet från byggföretagens pengabuntar klingar nog bäst och högst i alla fall.
anne skåner säger
När Almarna räddades var du inte född, men jag var där. En av de många hundra ”särintressen” som satt fast i träden. Tyvärr var Hjalmar Mehr en kopia av Madeleine Sjöstedt eller tvärtom. Han vägrade också att lyssna med hänvisning till att det var vänsteranhängare som stod för Almstriden. Kan dock tala om för dig att räddningen av Almarna skedde med stöd av allt från östermalmsdamer till Operakören och krogarna i Kungsträdgården. VI vann den kampen, till Stockholmarnas oh turisternas fromma kan de nu njuta av almarnas skugga o vackra profil i Kungsträdgården.
Badhuset är idag en symbol för människors kamp runt om i Stockholm och jag vågar tro att fler människor vaknar och börjar förstå, kanske har ni tänt en stor brand istället för att släcka en liten eld. Att avfärda väljare som grupper som skriker högst är är enkelt för den som bestämmer, för just nu är den tysta majoriteten som bestämmer genom att inte höras, men de kanske också stödjer dem som skriker högst. Lyssna på väljarna att inte göra det kan innebära att förlora valet 2010 även om ni sänker skatten på bekostnad av de socialt utslagna i Stockholm.
Anna Gustin säger
STADSHUSPOLITIKERNA I STHLM HAR DISKVALIFICERAT SIG I ATT FÖRETRÄDA MEDBORGARNA!!!
Detta har pågått i generationer…trojkan politiker-banker och byggbolag. De arbetar inte FÖR medborgarna. Därför måste medborgarna börja engagera sig på annat sätt. En just nu väldigt bra väg är att gå med i eller själv starta grupper som handlar om att STÄLLA OM sitt samhälle. Det måste ske LOKALT…med LOKALT aktiva människor.
Vi kan inte räkna med stöd från politiker. Anledningen till att de sitter där de gör är en stark klättrarinstinkt som har mer med egenvinningslystnad status/ penningmässigt – än omtanken om sina medmänniskor att göra. GLÖM DEM! Vi behöver såklart utveckla nya demokratiska system och det behöver vi hjälpas åt med. För i framtiden kan vi inte låta människor som säger en sak och sen gör en annan – vara dem som företräder oss.
En bra mötesplats som växer explosionsartat just nu är: (vi behöver ställa om mycket …men det här är en bra plats att börja)
http://transitionsweden.ning.com/
http://lokalekonomerna.ning.com/
Det förakt jag känner inför alla dem som var med och beslutade om rivning av Aspuddsbadet går inte att klä i ord.
Anna Gustin, Stockholm
Min Facebooksida: http://www.facebook.com/group.php?gid=37389579082
Yngve säger
Teodor skriver: ”I sammanhanget innebär det att ni tycker att vi ska lyssna på de medborgarna som skriker högst och sen vara dem till lags på de andras bekostnad.”
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Teodor tycker att man som politiker bör undvika att lyssna om någon medborgare dristar sig till att höja rösten.
I nästa stycke skriver han dock: ”Det är tråkigt att Madeleine och vi andra som arbetar med Madeleines blogg uppfattas som att inte lyssna på medborgarna. Det hade dock varit trevligt om alternativen, inte de utopiska utan de högst vekliga(sic), hade presenterats.”
Hallå, Teodor, är det någon hemma? Du har just förklarat varför du helst lyssnar på dem som inget säger. Men mot din ideala envägskommunikation kan man ställa alternativet att lyssna på sansade förslag, kunniga argument och vänliga inbjudningar till möten och diskussioner. Inte så jätteutopiskt. Men sådant har idrottsnämnden inte heller lyssnat på. Under de drygt två år som tvisten har varat har allianspolitikerna i idrottsnämnden vägrat prata med företrädare för Aspuddsbadet, trots ihärdiga påstötningar. Och det är antagligen därför somliga medborgare till slut sett sig tvingade att höja rösten.
Själv skrek jag som en vettvilling när de började riva. Jag förlorade besinningen, stod utanför polisavspärrningen och skrek ut min vrede och förtvivlan. Vad hjälpte det? Vad hjälper det att skrika mot 400 poliser? Ingenting förstås. Det inser jag med. Det var vad alla badhusvännerna till sist insåg: att vi kämpade mot outsinliga resurser. Polisinsatsen och väktarna lär sammanlagt kostat över miljonen. Men tycker du,Teodor, att jag skulle knutit näven i byxfickan istället, klistrat på ett leende och tvingat mig tänka på de mer lyckligt lottade badarna i Västertorp? Är det vad folkpartiets idealmedborgare skulle gjort?
Fredrik Leijonhufvud säger
Javisst ja, jag glömde att berömma idrottsförvaltningen och idrottsborgarrådet med sekretariat för att de faktiskt erbjöd den gamla badhusföreningen ett mycket lockande kontrakt. Efter 23 år med självförvaltningsavtal erbjöd man föreningen att istället hyra badet för 1,4 miljoner/år. Detta motsvarar en kvadratmeterhyra på 4700 kr/år. Marknadshyran för en kontorslokal i det attraktivaste området i Stockholm, nämligen Norrmalm/Stureplan ligger på 2400-4600 kr/år och kvadratmeter.
Att begära en sån ockerhyra för ett bad som drivs av en ideell förening som servar allmänheten är ett grovt övertramp. Det finns ett dokument på insyn som reglerar hyressättningen http://www.insyn.stockholm.se/insynTransFrame.aspx?nodeid=206444 Där kan man tydligt läsa att grundregeln är att en marknadsmässig hyra ska tas ut, men det finns undantag där hyran kan sättas lägre. Detta dokument är framtaget för fastighetskontoret, men jag har svårt att se att det skulle finnas praxis inom andra förvaltningar som medger att man tar ut hyror långt över marknadsnivå av ideella föreningar.