Kulturbloggen

En av höstens intressantaste dansorienterade föreställningar avnjöts denna gång i Münchenbryggeriet i lördags, där kvällens stora artist var Paul Van Dyk, något av en legend inom klubbsvängen. Men det var inte enbart van Dyk som spelade Monday Bars stora höstmöte, utan även flera kända namn inom varsin stil som förgyllde de tre dansgolv som fanns i lokalen.

Basement hade laddat upp med mer traditionell techno med progressiva inslag, det var även här som de flest utklädda festdeltagarna hängde. Lagom till 20 års firande av murens fall var Berlins klubbscen tillbaka med så mycket svart läder att man skulle ha kunnat utrusta hela Sovjetarmén.

Det var det som var det intressanta, det är inte ofta som alla typer klubbscenen träffas på samma klubb. Allt från bira/bärs-svennar, klubbkids till läderbögar mötes på dansgolvet.

Paul Van Dyk som är en Europas större DJ:s inom trance scenen körde ett mycket professionell liveset och dansgolvet var fullt. Tyvärr är mycket av trancemusiken lite för repetitiv för min smak, men publiken var med på noterna, så mycket att det var svårt att röra sig vare sig framåt eller bakåt i lokalen.

Något av den nya dansstilens pionjärer inom den som ibland kallas för darkstep, en lite tyngre variant av dubstep, med snabba trummor, och då menar jag snabba trummor, hade kommit till bryggeriet för att visa vart mixerbordet skulle stå.

Eftersom det hela den här typen av DJ-kultur utgår från att man mixar flera låtar samtidigt, så är det svårt att beskriva någon enskild låt. Men, man hör att stilen skiljer sig mellan de olika typerna av dansmusik som Dave Schiemann och Ultraform framför. Ultraform som är baserad i Stockholm har en mycket speciell stil där ingen står orörligt på dansgolvet.

Nattens stora begivenhet var Dean Rodell/Machine Code vars totala kompromisslöshet fick alla att dansa. Om fjärde världskriget skulle bryta ut skulle de låta så här.
Någon beskrev musikupplevelsen som ”attackhelikoptrar med miniguns mötet bombflyg” och jag är beredd att hålla med. Det var som att stå mitt i den berömda stålstormen där volymen på musiken var så hög att allt annat försvann. Inom sufismen kallas utplånandet av jaget för fanaa och det är inte svårt att förstå varför man kan nå detta genom dansen.

Några timmar senare gick jag hem trött men lycklig av all bra musik.

Text: Alexander Sanchez

Myspace: Machine Code

http://www.myspace.com/machinecode

Bild: http://www.webresourcesdepot.com/wp-content/uploads/image/vector-dancing-people.jpg

Tags: Paul Van Dyk, Ultraform, Machine Code, Dean Rodell

Här är hela listan på de som spelade:

MONDAY BAR MAIN FLOOR
PAUL VAN DYK
Warmup: Soderman (Sthlm)

FOOLS FOREST (Sthlm)
The Teknoist's Fyerhammer Project (UK)
Machine Code (DE)
Dave Schiemann (PL)
Ultraform (Fools Forest)

BASEMENT (Uppsala)
Vibrasphere Live (Digital Structures/Tribal Vision)
Berre (Basement)
Core (Mandarin)
Ego T (Zenon Rec)

Münchenbryggeriet, Stockholm, Lördag 7:e November 2009

Läs även andra bloggares åsikter om dans, musik, Paul van Dyk, Münchenbryggeriet