Kulturbloggen

Fyra av tio väljare anser att det är rätt av riksdagspartierna att samarbeta med Sverigedemokraterna (SD), trots flera av de etablerade partierna ger uppstickaren kalla handen, berättar bland annat Svenska Dagbladet.

Om jag då samtidigt tänker på att en miljard människor hungrar - en miljard av världens befolkning får inte den mat de behöver.
Dagens Nyheter tar upp att om prognoserna slår in hungrar i år för första gången över en miljard människor. :

På fredagen är det Världsmatdagen, och FN gör en dyster prognos: antalet hungrande tros i år för första gången överstiga en miljard. Finanskrisen pekas ut som akut orsak, men i botten ligger år av missade satsningar på jordbruket.

Jag blir förvirrad. Vi pratar om att klyftorna ökat i vårt samhälle. De långtidssjuka, de svårt sjuka, blir utförsäkrade i högerns Sverige och ska med dödssjukdomar ut och jaga jobb. Allt medan vi ska rabbla mantrat "jobba, jobba, jobba". Men samtidigt ökar klyftorna än mer i världen och en miljard kan vara hungrande. Det är lätt att känna sig maktlös. Lätt att känna att det inte går att göra något åt läget. Om vi alla jobbade ännu mer, om alla sjuka jobbade: skulle det förändra världen då? Skulle en miljard hungrande försvinna?

En miljard hungrande ...
Och vad gör medier, som ska rapportera om världen. DN tar upp de hungrande idag på Världsmatsdagen. Men vem mer?

Medier har ansvar. Ett ansvar som jag tycker de mer och mer abdikerar ifrån.

Att inte mer görs för att få bort världens svält är ett av dagens mörka moln.
Ett annat mörkt moln är att fyra av tio svenskar i en opinionsundersökning uttalat att de anser att riksdagspartier ska vara öppna för att samarbeta med Sverigedemokraterna, samtidigt som de flesta är medvetna om och klassificerar SD som ett främlingsfientligt parti.

Så talande så man sätter i halsgropen är att Sverigedemokraternas ledare uppenbarligen uppskattar kristdemokraternas ledare Göran Hägglunds utspel om kulturen. I en debattartikel i Expressen skriver Åkesson under rubriken "Bra att Hägglund sågar kultureliten
":

Det är heller ingen slump att Kristdemokraterna efter åtminstone ett decennium av konstant liberalisering och undfallenhet just nu väljer att försöka bekräfta sin roll som värdekonservatismens främsta förkämpar genom återlanseringen av Ny Demokratis begrepp "verklighetens folk" och attacker på den radikala kultureliten. Under galgen försöker nu plötsligt KD-ledaren, Göran Hägglund, ta ett folkets perspektiv i synen på den allmänna kulturen och den offentliga debatten. Men när KD nu försöker ge sig in på mitt partis arena så blir det inte trovärdigt och som framgår av den senaste tidens mediokra opinionsmätningar för KD så genomskådar även svenska folket detta.

Egentligen är väl frågan också om varför en redaktion som Expressen ens tar in Åkessons debattartikel. Tycker Expressen att det är så viktigt att Åkesson får komma till tals? Jag säger inte att Åkesson inte ska få yttra sig, han har yttrandefrihet som alla. Men måste Expressen upplåta plats åt honom? För varje gång medier prioriterar att ge utrymme och tid åt Kristdemokraternas partiledares huvudlösa jakt på kulturen eller på Sverigedemokraternas jakt på främlingar: då tas tid och utrymme bort från världsvälten, då tas utrymme bort från att skildra hur de långtidssjuka nu blir utförsäkrade i Sverige.

Uppdatering: Och när det gäller de svårt sjuka som nu utförsäkras efterlyser jag mer granskninga av statsministerns lögner och undanflykter i frågan, som Veronica Palm tar upp i en debattartikel i AB:

Nästa år kommer 54.000 personer att tvingas ut ur sjukförsäkringen. Regeringen har bestämt att dessa personer då inte längre är sjuka, oavsett hur de mår. Regeringens så kallade rehabiliteringskedja är inget annat än en utsorteringskedja.

På Newsmill tar Johan Westerholm upp en annan aspekt på detta: att istället för att lyfta fram sakargument kommer personangrepp:

När sakargumenten i den politiska debatten tystnar finns en klar tendens till att fokusera på personanalys av uppfattade och påstådda kvaliteter. Detta är en klar och, bedömer jag, medveten rörelse som står att återfinna i såväl ledarredaktioner, den kår som titulerar sig politiska analytiker som inom de politiska partierna.

Relaterat: Expressen, Expressen 2, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, globalt, medier, svält, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna