Tankar om De sju dödssynderna och Gianni Schicchi

Foto: Mats Böcker

De sju dödssynderna
”Ballet chanté” i en akt av KURT WEILL (1900–1950). Text BERTOLT BRECHT.
Anna I EDDA MAGNASON, sångerska
Anna II SARA SUNESON, dansare
Familjen:
Tenor 1 (son) ALEXANDER GROVE
Tenor 2 (son) ØYVIND BOYE LØVOLD
Bas 1 (Fadern) MATTIAS ERMEDAHL
Bas 2 (Modern) SAMI YOUSRI

GIANNI SCHICCHI
Opera i en akt av GIACOMO PUCCINI (1858–1924). Libretto GIOVACCHINO FORZANO.
Gianni Schicchi ÅKE ZETTERSTRÖM
Lauretta ANNA JOHANSSON
Zita INGRID TOBIASSON
Rinuccio JUNG SOO YUN
Gherardo DANIEL RALPHSSON
Nella CAROLINA SANDGREN
Gherardino DANIELA BORG / ESTER SANDNIL
Betto från Signa MATS PERSSON
Simone MATS ALMGREN
Marco DANIEL HÄLLSTRÖM
La Ciesca ANN-KRISTIN JONES
Spineloccio SAMI YOUSRI
Amantio MATTIAS ERMEDAHL
Pinellino ALEXANDER GROVE
Guccio ØYVIND BOYE LØVOLD
GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER
DANSARE LINA RÄFTEGÅRD
DANSARE SARA SUNESON
DANSARE JONATHAN SIKELL

TEAM
Dirigent ANTONY HERMUS/ALEXANDER HANSON
Regi DAVID RADOK
Scenografi LARS-ÅKE THESSMAN
Kostymdesign KARIN ERSKINE
Ljusdesign PETER GÖTZLINGER
Ljuddesign ANDREAS RENHORN
Koreografi THOMAS WILHELM
http://sv.opera.se/om-oss/personal/portratt/mats-almgren/

Premiären för De sju dödssynderna & Gianni Schicchi var 21 oktober. Jag såg föreställningen den 4 november.

2 timmar och 15 minuter inklusive paus kändes inte alls som så.
Första akten är De sju dödssynderna från 1930-talet som sjungs på tyska (Bertolt Brecht, Kurt Weill). Huvudrollen i De sju dödssynderna gestaltas av två artister: sångerskan Edda Magnason och dansaren Sara Suneson. Edda Magnason från Monica Z och Guldbaggevinnare för bästa kvinnliga huvudroll gör rollen med bravur: sådana tonarter är guld värt.

Andra akten Puccinis svarta komedi Gianni Schicchi från 1918 sjungs på italienska med bland andra Zita (hovsångerskan Ingrid Tobiasson) och huvudrollen görs av Åke Zetterström. Han sjunger fantastiskt – sådana tonarter är det få förunnat även med träning att komma upp i. Han är både rolig och professionell.
I båda akterna står ett hus i fokus. Våra begär fokuseras i huset. I De sju dödssynderna beskrivs synderna: högmod, girighet, avund, lättja, frosseri, lusta, lättja, vrede. Där finns systrarna Anna I och Anna II som ska tjäna ihop pengar till ett hus utan att synda. Anna I är förnuftig, Anna II är oförnuftig. De förflyttar sig från ursprungligen Louisiana och till städerna Memphis, Los Angeles, Philadelphia, Boston, San Fransisco för att till sist återvända till Louisiana. Huset är ordnat. Frågan kvarstår om endast förnuftiga Anna överlevt.

I Gianni Schicchi utförs synderna. Vi ser familjen Donati och Gianni Schicchi med dotter Lauretta. Familjen Donati skändar ett lik genom att mörda den rike farbrodern Buoso Donati för att få tag på arvet (Buoso Donatis ytterst verklighetstrogna lik framställdes av GöteborgsOperans team med hjälp av riskokare, lera och 110 graders upphettning).

Sonen Rinuccio Donati och Gianni Schicchis dotter Lauretta älskar varandra och vill gifta sig i maj månad. Lauretta älskar Rinuccio så mycket att hon hotar med att slänga sig i floden Arno om hon inte får gifta sig med honom. Familjen Donati får tag på testamentet och får reda på att förmögenheten ska doneras till munkarna. För att få testamentet ändrat (och få gifta sig med Lauretta) bjuder Rinuccio in Gianni Schicchi. Efter övertalning från dottern Lauretta – hon sjunger den korta (2 minuter) arian O mio babbino caro – erbjuder Gianni Schicchi familjen en lösning: han ska rollgestalta farbrodern och få ett nytt testamente upprättat av staden Florens notarie.

Risken finns att vid upptäckt får samtliga sin arm avhuggen och blir dömda till landsförvisning. Av girighet går de vedervärdiga släktingarna med på uppgörelsen. Testamentet upprättas. I slutändan ser sig släktingarna lurade och segrande går Gianni Schicchi, dottern Lauretta och sonen Rinuccio Donati ur uppgörelsen och får huset, mulan och kvarnarna. Girigheten har slagit tillbaka. What goes around comes around. Vi i publiken får rannsaka oss: Gianni Schicchi (Åke Zetterström) frågar oss var vi själva befinner oss på syndernas nivå. Begrundan.

Det är lätt att förstå varför gammelmedierna öser superlativer över föreställningen: svärta, komik, plågsamt, vackert. Vad som var dödssynd på 1000-talet (påve Gregorius I) anses möjligen självklart på 2000-talet. Det godas kamp mot det onda. Sista föreställningen är 5 december. Bra hoppa på båten i tid. Skönsång, komik, svärta, rannsakan – jag rekommenderar varmt.

 

5 november, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *