Bokrecension: Hastigheten av Jörgen Gassilewski – textens stil står iväg för innehållet

Hastigheten
Författare Jörgen Gassilewski
Utgiven: 2017-04
Formgivare: Jan Biberg
ISBN: 9789100159085
Förlag: Albert Bonniers förlag

Hastigheten av Jörgen Gassilewski är en av de sex böcker som nominerats till Augustpriset i år i den skönlitterära kategorin. Det är en roman som är en slags mellanform av skönlitteratur och dikt om folkmordet i Rwanda 1994, ett viktigt ämne som kanske förlorar på det experimentella sättet att skriva där perspektivet varierar mellan första, andra och tredje person. Bokförlaget menar att detta ger framställningen karaktär av förhörssituation. Jag tror att sättet att berätta snarare hindrar oss som läsare att ta till oss det som skildras, att det experimentella skrivsättet skymmer sikten emellanåt.

Hastigheten utspelar sig under folkmordet i Rwanda, april–juli 1994. Handlingen kretsar kring en ung kvinna, nittonåriga Marie-Louise, som är tutsi och romanen följer hennes liv tillsammans med cykelreparatören Félicien, som är hutu. I distriktet Nyamata där de bor ska fem av sex tutsier komma att dödas av sina hutugrannar, och efteråt ställs Marie-Louise inför rätta.
Jörgen Gassilewski skildrar ett porträtt av en ung kvinna i en extrem situation.

Jörgen Gassilewski, född 18 september 1961 i Göteborg, är poet, bildkonstnär och författare. Hastigheten är inte hans första Augustpris-nominering. 2006 blev Jörgen Gassilewski nominerad till Augustpriset för sin roman Göteborgshändelserna, också det en semi-dokumentära roman. Göteborgshändelserna utspelar sig under protesterna mot toppmötet 2001 och i den undersöker Gassilewski makten och vanmakten, massans mekanik och individens ansvar, precis som i Hastigheten.

Jörgen Gassilewski debuterade som poet med diktsamlingen Du 1987. Han har ett unikt eget poetiskt sätt att skapa såväl bilder som dikter och annan litteratur. Hans dikter karaktäriseras av komprimerade bildrika scenerier. Olika sätt att se på händelsen och olika världar ställts bredvid varandra och övergår i varandra.

Det är modernt just nu att skriva romaner utan kapitel, eller att indelningen är väldigt sublim och en del avsnitt är jättelånga. Flera av förra årets Augustpris-nominerade romaner hade sådant upplägg. Ibland är det en fördel för en bok att bryta det traditionella sättet att lägga upp och dela in en berättelse. När det gäller ”Hastigheten” av Jörgen Gassilewski känner jag att romanen har ett viktigt och allvarligt ämne som delvis förlorar på att den bryter med hur romaner byggs upp. Berättelsen pendlar hela tiden, samma person skildras som jag, som du, som hon.

Det jag irriterar mig på ännu mer är att denna person skildras som mindre vetande. Hon/du/jag springer och rätt som det är råkar hon/du/jag hitta en man som hon/du/jag har sex med och sedan bor hos. Allt skildrat som om allt sker som vi tänker oss ett djur råkar hamna i olika situationer, utan att tänka.

Jag är övertygad om att även människor som lever i krigstillstånd fungerar som tänkande intelligenta varelser. Det är i alla fall min erfarenhet och jag har under min uppväxt fått höra många verklighetsskildringar från människor som växt upp under krig.

7 november, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *