Personer, platser och saker
Av Duncan MacMillan
Översättning Pamela Jaskoviak
Regi Andrés Lima
Scenografi Alex Tarragüel Rubio
Kostym och mask Patricia Svajger
Ljus Åsa Holtz
Musik Nick Powell
Premiär på Kulturhuset Stadsteater, Stockholm, Lilla scenen 30 september 2017
Ett berörande och viktigt drama om att vara missbrukare. Handlingen kretsar kring Emma, en ung skådespelerska som bröt ihop på scen framför publiken i rollen som Nina i slutscenen av en uppsättning av Tjechovs Måsen. Hennes sammanbrott beror på droger och alkohol och hon tvingas ta itu med sitt liv och sitt missbruk på en rehabiliteringsklinik.
Är det någon vits med att leva nykter i en värld som denna, som är fylld av våld, terror och växande rasism? Emma har många argument och försvar för att motivera att hon ska fortsätta med droger och alkohol. Som missbrukare ofta har. Det finns stunder då en missbrukare inser vidden av vad hen hamnat i, men om och om igen hittar de ursäkter för att fortsätta. Det finns människor som kan hantera alkohol, som kan ta ett glas vin ibland. Men så fungerar det inte för den som är missbrukare. Den som missbrukar gör det med livet som insats. Så är det. Emma har varit nära att dö på grund av sitt blandmissbruk men kan ändå inte ta till sig att hon har problem.
Missbruk är ett svårt problem i samhället, hundratals unga människor dör varje år i Sverige på grund av missbruk. Ändå talas det väldigt lite om detta och det är inte många draman eller filmer som tar upp detta och alltför ofta skildras det på ett förenklat sätt. Missbruk är ingen enkel fråga med en glasklar lösning.
Föreställningen är mycket, mycket bra för den gör ingen parodi av missbrukare även om det ibland kan vara skruvat, föreställningen visar också att det är komplicerat och de många olika aspekterna av missbruk och dess följder tas upp.
Kliniken som Emma hamnar på drivs efter 12-stegs-programmet, ett av de mer kända metoderna för att hjälpa människor ut ur missbruk. En del människor blir hjälpta av den metoden, jag har några bekanta som den metoden fungerade perfekt för. Jag vet också de som den metoden inte var rätt för.
Dramat är skrivet av den brittiske dramatikern Duncan Macmillan. Pjäsen gjorde stor succé vid urpremiären på National Theatre i London och som snabbt flyttades upp till West End. Den 19 oktober har den premiär på Broadway.
Regissören Andrés Lima, spansk teater- och filmregissör, har skapat en välgjord föreställning där ljud och det visuella samverkar på ett starkt sätt och en del scener kryper under huden på mig, jag kan inte värja mig. Som scenen när Emma ligger i sin säng i sitt rum under första steget av avgiftning och musik, ljud och fladdrande ljus förstärker scenbilden där flera kopior av Emma kravlar och tar sig runt i ångest. Sandra Huldt som spelar Emma är enastående i rollen. Jag vill ge en eloge till hela skådespelartruppen, de tolv skådespelare som gestaltar ett trettiotal karaktärer är alla så bra.
Jag hoppas att föreställningen kan få många att ta sig till Kulturhuset Stadsteatern och att missbruksproblemet i samhället skulle komma upp till diskussion mycket, mycket mer. Att så många dör på grund av missbruk är ett stort misslyckande för vårt samhällssystem. Och det finns inga enkla svar och inga enkla lösningar. Alltför ofta sägs det att den som växer upp i fattiga förhållanden med föräldrar med missbruk är det som hamnar i missbruk. Det är inte sanningen. Vem som blir missbrukare kan inte förutsägas. Det vi vet däremot är att missbruk är livsfarligt.
I rollerna:
Emma Sandra Huldt
Paul Per Sandberg
Foster Leonard Terfelt
Doktorn mf.l Gunilla Röör
Mark Fredrik Lycke
Meredith Ann-Sofie Rase
Laura Alma Pöysti
Sean Pablo Leiva Wenger
Jodi Lotti Törnros
T Daniel Nyström
Sjuksköterska 1 Hanna Hurtig, Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö
Sjuksköterska 2 Emelie Florén, Praktikant från Skådespelarutbild HSM Göteborg