Filmrecension: The Killing of a Sacred Deer – upplev den värsta mardrömmen

The Killing of a Sacred Deer
Betyg 4
Svensk biopremiär 10 november 2017
Regi: Yorgos Lanthimos
Originaltitel: The Killing of a Sacred Deer
I rollerna: Nicole Kidman, Colin Farrell, Barry Keoghan, Alicia Silverstone, Raffey Cassidy, Sunny Suljic
Censur: 15 år

En mardröm, en thriller, en smygande skräckfilm, en absurd komedi, en filosofisk fundering kring hur vi väljer vem som ska få leva – eller vad som händer när vi inte väljer eller … En film som inte går att placera i ett fack, en unik och stark film som berör på många sätt.

Om du gillade Lobster kommer du förmodligen att älska denna nya filmen av den grekiske regissören Yorgos Lanthimos. Han vann manuspriset i Cannes för sitt senaste alster The Killing of a Sacred Deer, som också nominerades till Guldpalmen. The Killing of a Sacred Deer är en film som är svår att kategorisera. Den är en slags thriller, en slags smygande skräckfilm men också med en hel del komik och absurda inslag.

Nicole Kidman och Colin Farrell har huvudrollerna i detta mardrömsliknande drama som är inspirerat av hämndmotivet i Euripides Iphigenia in Aulis. Mardröm är ordet. Colin Farrell spelar den framgångsrike kirurgen Steven och Nicole Kidman är hans fru, Anna, och de har två barn, sonen Bob och dottern Kim (Raffey Cassidy och Sunny Suljic). Något är konstigt i alla karaktärers beteende. Vi känner att det finns något under ytan.

Utåt sett ser familjen ut att vara en lycklig familj i övre medelklassen som har ett fint hus, gott om pengar och välartade barn. Ändå känns allt falskt, som om alla spelar något för de andra. Vi känner att något hemskt ska hände, men vi vet inte vad, bara att allt känns konstigt. En mystisk sak är att Steven ofta ensam och i hemlighet träffar sextonårige Martin (Barry Keoghan från Dunkirk). Denne allvarligt lagde tonåring hälsar på Steven på sjukhuset, dyker upp i hans hem och bjuder hem honom till middag med sin ensamstående mamma (Alicia Silverstone).

Varför träffas de två? Vad har Martin för hållhake på sin framgångsrike vän, läkaren? Vad grundar sig den vänskapen på?

Flera som sett The Killing of a Sacred Deer beskriver den som en skräckfilm, Lanthimos själv tycker att komedi är en lika rimlig genrebestämning. I ett pressmeddelande säger han om filmen:
– Det jag försökt göra med mina filmer är att skapa något som på en gång är roligt, förfärligt, tragiskt och våldsamt.

Filmen skildrar väl något som är en förälders allra värsta mardröm. Yorgos Lanthimos låter ljud och bild tillsammans smyga sig in i våra känslor och med enastående duktiga skådespelare i varenda roll blir filmen mästerligt regisserad och berättad. Att filmen haltar ur realistisk synpunkt spelar ingen roll. Det är en sådan jag inte glömmer i första taget. Jag drogs in i filmen och märkte inte ens att jag satt i en biosalong. Och den som är filmens mest onde: jag blir så arg på den karaktären att jag skulle gå omvägar om jag mötte den.

2 oktober, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *