Bokrecension: 1968 av Jan Guillou

1968
Författare: Jan Guillou
Språk: Svenska
Utgiven: 2017-08
Formgivare: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205155
Förlag: Piratförlaget

Eric är nyexaminerad jurist och socialist. Han är barnbarn till mellanbrodern av de tre fattiga norska fiskarpojkar som genom slump fick utbildning på dåtidens förnämsta tekniska utbildning i Tyskland och blev stenrika. Tiden har gått och Eric är huvudpersonen i ”1968” som är den sjunde boken i Jan Guillous bokserie om 1900-talet.

Som bokens titel säger utspelar sig handlingen i stort sett under ett år, 1968. Året är mytomspunnet och mycket hände det året som påverkar samhället och människornas liv idag. Ja egentligen hände väl inte allt just det året men ändå har årtalet fått bli en symbol för de förändringens vindar som ven över västvärlden.

Mycket i romanen är högintressant och viktigt att ta upp. Västersympatisörer kunde bli misshandlade av polis men hade ingen chans att få någon rättvisa utan tvärtom var det inte ovanligt att den som blivit misshandlad ställdes inför rätta för att ha försvarat sig eller visat ilska när han eller hon blivit slagen av polis. Stora delar av samhällets myndigheter, från regerande socialdemokratin till polisväsendet och säkerhetspolisen och självklart den borgerliga oppositionen var i hög grad misstänksamma gentemot socialister och FNL:are (folk som demonstrerade för Vietnams frihet och bar FNL-märke).

Säkerhetspolisen i många västeuropeiska länder avlyssnade vänsterfolk. I Tyskland hade en del yrken som lärare och jurister yrkesförbud om de var socialister. Guillou får in dessa uppgifter på ett snyggt sätt i romanen genom att huvudkaraktären Eric får ett jobbuppdrag i Tyskland och han har en kusin och vänner i Köpenhamn i Danmark, så vi får läsa om hur vänstersympatisörer i Tysklandland, Danmark och Sverige har olika taktik för att slippa polisens ögon.

1968 var året för många FNL-demonstrationer för Sydvietnam och mot den amerikanska krigföringen. Många trodde att USA skulle äntligen dra sig ur sitt krig där.

En viktig historisk händelse som romanen också tar upp är att 1968 var året då tjeckerna trodde att de skulle kunna förändra sitt kommunistiska styrelseskick till en socialism med mänskligt ansikte, alltså kunna få lite mer demokrati och yttrandefrihet men Sovjetunionen gick in med militära styrkor och kväste förändringarna.

Romanen är den sjunde boken i serien om 1900-talet. Jag har läst alla böcker i serien, men jag tror att det går att läsa denna också utan att ha läst de övriga även om det förstås ger mervärde att kunna hela familje- och släkthistorien.

Som alltid med romaner av Jan Guillou är karaktärerna stela och uppstyltade, de talar som om de läste fakta ur böcker och huvudkaraktären är en variant på en Hamiltonfigur: ni vet, en hjälte till man, snygg, bra på sex, gentlemanna-mässig, jämställd, intelligent, ambitiös, välklädd och vinexpert. Det går inte att komma ifrån att det känns lite som att läsa dålig kiosklitteratur när jag sträckläser hans böcker. Han är en bra berättare, men ingen kan säga att Jan Guillou tillhör våra litterära giganter.

Det gör dock inget den här gången. Romanen är förstås lättläst med flyt – även om jag undrar om det är slarv eller ska vara någon särskild effekt med att författaren växlar mellan att skriva om Eric som han i tredje person och i första person, som ett jag och ett vi.

Jag kan inte låta bli att tänka att Eric i mångt och mycket är ett alias för Jan Guillou själv. Den unge Eric är jurist med vänstersympatier, han kommer från en borgerlig bakgrund och har fransk släkt och han skriver romaner på kammaren. Fast en bra bit in i romanen dyker ytterligare en figur upp som ofta är en symbol för Jan Guillou själv, nämligen Erik Ponti. Det är lite kul: Eric blir kompis med Erik Ponti: dubbel-Guillou.

Även om Jan Guillous karaktärer är rätt enkelt beskrivna hade jag stor behållning av romanen och jag tycker bättre om denna är de övriga i serien. Det var kul att läsa om den stora advokaten Henning Sjöstrand som var omstridd för att han var smart att utnyttja publicitet i medier. Henning Sjöstrand lyckas väl ekonomiskt och blir av sina belackare kallad Henning Penning – så det är rätt uppenbart vilken person i verkligheten som varit förebild för den karaktären.

Eric blir skickad till Tyskland för att följa en tor rättegång där inför den svenska rättegången i fallet med neurosedynskandalen. Neurosedynskandalen inträffade under det tidiga 1960-talet då läkemedelssubstansen talidomid (i Sverige marknadsförd under varunamnet Neurosedyn) ledde till födseln av missbildade barn och ett okänt antal fosters död. Läkemedlet var ett sömnmedel som bland annat togs av många gravida kvinnor, då det troddes vara säkrare än äldre sömnmedel. Internationellt är skandalen känd under namnet talidomid, i Tyskland under det lokala varunamnet Contergan.

Enligt uppgifter i wikipedia föddes totalt 10.000 missbildade barn i 46 länder. Enbart i Sverige föddes 186 missbildade barn. Av dem dog 66 under de två första veckorna efter födelsen. Inte förrän 2012 bad företaget som utvecklat produkten, Grünenthal, de drabbade om ursäkt.

En av romanen intressanta delar är också skildringarna av intrigerna inom vänstern. Ibland var vänsterrörelsen då som en sekt där de engagerade hade synpunkter på varandras val av bil och klädsel och givetvis vilket jobb någon tog. Ja det är mycket som är intressant i ”1968” och som ger lite av en bas för att förstå hur vårt samhälle ser ut idag.

19 september, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *