Teaterrecension: Anna Karenina på Dramaten

Skribent:

Anna Karenina
Av Lev Tolstoj
Översättning Eva Ström
Dramatisering Helen Edmundsson
Regi Tobias Theorell
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljus Torben Lendorph
Premiär: 9 september 2017, Stora scenen
Speltid: Cirka 3 timmar och 10 minuter, inklusive paus

Anna Karenina är höstsäsongens första premiär på Dramatens stora scen. Lev Tolstojs klassiker Anna Karenina, utgiven i sin helhet 1879, ses som ett av litteraturhistoriens främsta verk och kallas ofta för tidernas kärlekshistoria. Nu spelas pjäsen på Dramaten för första gången, i regi av Tobias Theorell.

Lev Tolstoj skrev främst romaner och noveller, men senare i livet skrev han även pjäser och essäer. Hans mest kända verk är Anna Karenina och Krig och fred, som tog honom sex år att skriva.

Tolstoj är även känd för sin komplicerade och paradoxala persona och sina extrema moralistiska och asketiska åsikter, som han utvecklade efter en moralisk kris och andligt uppvaknande på 1870-talet, då han även blev uppmärksammad som moralfilosof och social reformatör.

Romanen Anna Karenina har satts upp i flera olika versioner genom åren. Romanen är en kärlekshistoria men berättelsen drivs också av socialt patos. I Dramatens uppsättning har det sociala patoset fått flytta något i bakgrunden. Det finns med men är inte det som berör mig som publik mest. Överlag är föreställningen inte så starkt berörande. Det verkar medvetet från regissörens sida att föreställningen inte ska vara så naturalistiskt spelad utan mer med stereotyper.

Anna Karenina blir blixtförälskad i officeren Vronskij och inser plötsligt att hon är olyckligt gift. Hon ser inget annat val än att följa passionen. Men hur hon än gör väntar tragedin: Lämna man och barn, sitt liv och sin ställning – eller neka sig själv kärlek och frihet? Samtidigt, i en annan del av landet, försöker den förmögne landägaren Levin glömma sin kärlek genom att gräva ner sig i arbete.

I Dramatens uppsättning som bygger på Helen Edmundsons koncentrerade dramatisering får vi följa Anna Kareninas historia, med Levins berättelse som kontrast: Två skilda sätt att se på livet, etiken och kärleken. Båda dessa berättande karaktärer spelas mycket bra av Livia Millhagen och Andreas Rothlin Svensson, de är imponerade i sina återhållna, sparsmakade spelstilar.

Den som väntar sig att se romanen överförd på en teaterscen blir förmodligen besviken – det vi får se är väl valda fragment från klassikern. Vi får se människor som de är i en modern nytolkning och jag går hem efteråt med många tankar om vad kärlek är och vad det inte är.

I ett pressmeddelande berättar regissören Tobias Theorell om sina tankar med uppsättningen.
– Anna Karenina är en så mångbottnad och evigt aktuell historia om vad kärleken är och hur vi skall kunna leva tillsammans med andra människor. Jag fascineras av det teatralt associativa i Edmundsons dramatisering. Att göra Levin till Annas samtalspartner är ett elegant sätt att foga ihop bokens två huvudsakliga hållningar till livet och kärleken. De möts ju bara ett kort ögonblick i boken, men i pjäsen formar de två historierna varandra. Det är Annas historia men här får hon äntligen någon att studsa den mot, säger regissören Tobias Theorell.

I rollerna
Anna Karenina Livia Millhagen
Alexej Karenin Per Svensson
Greve Vronskji Erik Borgeke
Dolly Emma Broomé
Konstantin Levin Andreas Rothlin Svensson
Kitty Emma Österlöf
Stiva Danilo Bejarano
Nikolaj med flera Bengt CW Carlsson
Petrijskij med flera Pierre Wilkner
Furstinnan Betsy med flera Inga-Lill Andersson

10 september, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *