Fotografiska visar ”Being There” med prisade fotografen Paul Hansen

Skribent:

Ett segertecken, eller är det ett fredstecken? Demonstranten vid Majdan i Kiev fångad av Paul Hansen, nu aktuell med utställning och bok Being There. Foto: Paul Hansen/Kiev Majdan

”Being There” med foton av Paul Hansen öppnar på Fotografiska 8 september 2017 och visas fram till 19 november.

Ett pressmeddelande:
Ständigt närvarande med lika mycket kropp och själ som kamera. Paul Hansen är bildjournalisten som bevakar allt från krigshärdar till kungliga bröllop. Alltid med den lika varma som skarpa blick vilken i decennium genererat en mängd priser och respekt bland både kollegor och läsare. Nu visas delar av hans breda produktion på Fotografiska med utställningen Being There 8 sept-19 nov och Max Ström ger ut boken med samma namn där Paul Hansen även skriver texterna.

Tro, hopp & kärlek. Den välkända marina symbolen fångar väl Paul Hansen. Inte för att denne prisbelönte fotograf växte upp i Partille på Västkusten, en förort där tiden stod still långt från både havets brus och kuststadens puls, utan för hela hans gärning bygger på kärleksfull tro på hopp.

– När vi är ute på de platser där det inträffat katastrofer, pågår krig eller andra svåra lägen är vi tillfälliga gäster i andra människors elände och vi gör det av ett skäl. Att det inte ska fortsätta att vara ett elände. Jag ser det som att jag förvaltar deras berättelse när de ger mig förtroendet. Att genom att bevaka och sprida bilderna därifrån påverka dem med makt att förändra situationen. Vilket de vi porträtterar vet om och, nästan alltid, tar väl emot oss fotojournalister, berättar Paul Hansen.

Men det kan ju bli tvärt om också. Som när folksamlingen i Kairo, vilka samlats för att registrera sina anhöriga som dödats av regeringens säkerhetsstyrkor, vill att han ska fotografera för att på så sätt dokumentera den stora mängden döda. Myndigheterna försökte nämligen göra denna registrering svårtillgänglig i syfte att mörklägga det stora antalet döda. Detta medan de regeringstrogna istället attackerar honom med hugg och slag av samma skäl.

Under en reportageresa i Mosul blev Hansen även skjuten, en händelse som fick gehör världen över.

– Jag får ofta frågan hur jag orkar med mitt jobb, att ständigt vara utsatt för fara och andras smärta. Det finns många svar. Ett är att jämfört med dem som jag fotograferar är min utsatthet ingenting, jag har ju ett tryggt hem att resa tillbaka till. Ett annat är att jag möter så oerhört mycket värme, kärlek och engagemang som existerar parallellt med alla svårigheter som människorna lever med. Att få dela dessa stunder med dem är ett stort privilegium.

Ett signum för Hansens fotografier är känslan av närvaro som de förmedlar.

– För mig handlar det alltid om personliga möten med unika individer. Vem är pojken framför mig i gränden, hur lever han sitt liv, hur går hans tankar? Det handlar aldrig om att möta och fotografera en representant för något. Det finns ett uttryck att bra foto ger handsvett, att det berör rakt in i kroppen, och för att fånga dessa ögonblick gäller det att lyssna med hjärtat.

Han beskriver hur dessa längre uppdrag, där det finns möjlighet att verkligen fokusera och gå in djupare också fungerar som komplement i den stressiga vardagen som pressfotograf. Där gäller det ju att ständigt med snabba nedslag fånga och leverera till redaktionen så att bilden finns på hallgolvet hos Dagens Nyheters läsare morgonen efter. Men även här ”lyssnar han med hjärtat” och är den som fångar ögonblicket av kronprinsessan Victorias strålande lycka när hon äntligen får äntra bröllopsdansen med Daniel Westling från Ockelbo.

Hansen är trogen DN sedan många år, men har även varit uppskattad medarbetare på Expressen och GT. Många priser har det blivit under åren; utsedd till Årets Fotograf i Sverige åtta gånger, POYIs Photographer of the Year två gånger, samt vunnit World Press Photo 2012.

Han visste tidigt att han ville bort från ganska torftiga miljön i Partille där det i miljonprogramsområdet Björndammen gällde att varken ”sticka upp eller ut”.

I dag skriver han även ofta texterna till sina egna längre reportage, och dessa lyser med samma engagemang som bilderna i hans oförtröttliga arbete att rapportera om konflikter, strider, och den enskilda människans kamp.

– Alltmer inser jag hur min bakgrund format mig och skapat ett driv att belysa orättvisor och kränkningar. Min utgångspunkt är att vi alla är en del i ett större sammanhang, en helhet, vi sitter i samma båt och ”klockan klämtar” ju för alla. Här är fotografi ett verksamt verktyg att skapa insikt om detta; bilden av det flutit iland en liten död pojke i Turkiet skapade en stark gemensam känsla av att det var ”allas pojke”. Jag tror på det goda i människan och är trött på extremhögern som till exempel iskallt beskrev det fina som hände i Sverige efter terrordådet på Drottninggatan som nåt slags töntigt ”kärleksmaraton”.

Utställningen Being There 8 september -19 november på Fotografiska baseras på boken med samma namn som utges på Max Ströms förlag, och är uppdelad i kapitel med olika teman där Paul både skriver texterna och tagit bilderna. Exempelvis Frozen War (Ukraina) och Epicenter (Libanon, Västbanken, Gaza).

– Att vi på Fotografiska med denna utställning får möjlighet att visa valda delar ur Paul Hansens enorma produktion, med sin stora bredd är vi både stolta och glada över. Hansen har alltid valt att hålla sig i bakgrunden och är därför, trots alla sina priser och framgångar, relativt okänd. Men i och med denna utställning får vi glänta på dörren till hur det är att leva mitt i/vid sidan om, registrerandes med sin kamera de mest vidriga situationer och ändå inte bli cynisk eller ge upp hoppet om mänskligheten. Hans engagemang är djupt inspirerande och levererar fotografi när det är som bäst, säger Johan Vikner, utställningsansvarig på Fotografiska.

7 september, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *