Ensam på Dramaten – skärskådar hur mycket en förälder ska offra för sitt barn

Ensam
Av Alfhild Agrell
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Peruk och mask Linda Hyllengren
Ljud Tina Paulson
Ljus Anna Wemmert Clausen
Premiär på Dramatens lilla scen 2 september 2017

Hur mycket ska en förälder offra för sitt barn? Hur mycket av egna principer får en förälder hålla på när principerna kan skada barnets lycka i livet? Hur mycket ska en människa offra för sin ideologi, sin vision om samhället? För mig är det dessa frågor som Dramatens uppsättning av Dramatikerns drama ”Ensam” ställer.

Handlingen är placerad på Kungsholmen i Stockholm på 1880-talet. Thora är en ogift medelålders sömmerska som bor med Yngva, sin giftasvuxa dotter.

Omgivningen ser inte på Thora och hennes dotter med blida ögon. Thora är mamsell och inte någon fru och därför är hennes dotter en illegitim, en oäkting. Den som drabbats värst av situationen är dottern.

Thora drivs av en stark övertygelse om sin rätt att respekteras som fullvärdig medborgare i samhället oavsett om hon är gift eller inte. Thoras och Yngvas relation och hela deras liv vänds upp och ned och Thora möter sitt livs utmaning då Yngva träffar en ung löjtnant och blir djupt förälskad och vill gifta sig. Problemet är att den unge löjtnantens far är en man med konservativa principer om familjeliv. Fadern kan inte ge sonen tillåtelse att gifta sig med Yngva så länge hon är dotter till en ogift kvinna. Thora måste gifta sig.

Kvinnors rättigheter oavsett om de är gifta eller inte är väl dramats egentliga tema, men eftersom frågan i dagens Sverige måste anses vara en icke-fråga blir föreställningens viktigaste tema hur mycket en förälder och i synnerhet en mor förväntas offra för sitt barn: när är det bättre att skiljas från sitt barn än att offra sin egen övertygelse? Det är en levande fråga också för dagens människor. Ett bitema är hur tät en relation mellan en förälder och ett barn ska vara för att vara sund.

Dramatikern Alfhild Agrells karriär på Dramaten blev kort men intensiv. Av de sammanlagt nio pjäser hon skrev på 1880-talet blev inte mindre än sex antagna på nationalscenen, under åren 1881–1886. Det kan jämföras med hennes väninna och kollega Anne Charlotte Leffler, som under samma decennium fick upp två pjäser, och August Strindberg, som fick upp en enda. På teatern var Alfhild Agrell tidens stora stjärna.

Idag sätts inte hennes draman upp alls lika oftq som exempelvis Strindbergs. Jag tror att det till en stor del beror på att Strindbergs draman rymmer betydligt fler lager av betydelser. I uppsättningen av Ensam på Dramaten är det mycket som är väldigt förutsägbart. Som publik förstår jag nästan hela tiden vad som ska hända, trots att jag aldrig läst dramat eller sett det uppföras. Det påminner om allt för mycket annat i samma genre.

En stor del av premiärpubliken gav föreställningen stående ovationer. Jag tror att föreställningen av många uppfattas som lätt att se på, lätt att ta till sig och emellanåt ganska rolig. För den som inte ser mycket på teater kan det vara ett bra val att gå på den. Däremot tror jag att fär den som ser mycket teater är den nog för ytligt berättad.

Koreografin var mycket snygg och smart. Handlingen utspelar sig i ett enda rum som rymmer hela scenen, sparsamt möblerad med rustika trästolar av god kvalitet och en symaskin från den tidsepoken. I inledningen såg allt oskarpt ut, som i en dröm, då ett plastskynke låg framför och som sakta flyttades och skärpan på Thora som sitter och syr blir skarpare.

Karin Franz Körlof, som spelar dottern Yngva, debuterar på Dramaten. Hon blev nominerad till en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för sin roll som Lydia i Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken och blev utvald till Shooting Star under filmfestivalen i Berlin 2017. Hennes spel imponerade på mig, jag vill gärna se mer av henne på Dramaten.

Regissören Jenny Andreasson har återkommande arbetat med bortglömda kvinnliga dramatiker. På Dramaten har hon tidigare bland annat satt upp Slott i Sverige av Françoise Sagan, Chéri av Colette och De oskyldiga av Lillian Hellman.

Medverkande
Thora – Thérése Brunnander
Doktor Sandén – Peter Engman
Yngva – Karin Franz Körlof
Allan – David Fukamachi Regnfors
Eksköld – Magnus Ehrner
Fru Rask – Mia Benson

3 september, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *