Filmrecension: Hitman´s Bodyguard

Hitman´s Bodyguard
Betyg 1
Svensk biopremiär 18 augusti 2017
Regi: Patrick Hughes

Roas du av stora lastbilar som kör in i stora folksamlingar och av att två män snackar kärleksbekymmer medan de jagas av hundratals kpist-skjutande vitryssar – ja då är väl det här en film för dig – men har du några krav på kvalitet finns det miljoner andra filmer som är bättre att betala biljett för. Det är rätt sorgligt att se duktiga stjärnskådespelare – som Gary Oldman, Ryan Reynolds, Samuel L Jackson, Salma Hayek och Portugals stora export till Hollywood: Joaquim de Almeida – slösa bort sina förmågor i en film så totalt utan dialog, utan spänning och med misslyckad humor.

Såvida du inte tycker det är jätteroligt att se två män kunna skjuta ned hundratals vilt kpist-skjutande vitryssar samtidigt som de diskuterar vad kärlek är.

Det är verkligen plågsamt att se duktiga skådespelare gestalta så enkelspårigt skildrade karaktärer och kanske allra sorgligast var att se Salma Hayek spela Sonia Kincaid, yrkesmördarens fru, en totalt ensidig karaktär. Gary Oldman gjorde vad han kunde för att få någon form av liv i den vitryske diktatorn, men hans utrymme till intressant spel var inte så stort.

Ryan Reynolds spelar Michael Bryce, som är en svindyr säkerhetsexpert som råkar misslyckas med bevakningen av en japansk vapenhandlare som blir nedskjuten av en yrkesmördare sekunderna innan en flygplan lyfter med japanen. Efter detta misslyckande är det slut på sötebrödsdagarna och Michael Bryce får ta betydligt sämre betalda uppdrag. Samtidigt är hans före detta flickvän, Interpolagenten Amelia Roussel (spelas av Élodie Yung) på väg att föra yrkesmördaren Darius Kincaid (Samuel L Jackson) till krigstribunalen i Haag där en hemsk vitrysk diktator står inför rätta för att ha mördat sin egen befolkning. Det är bara det att vartenda vittne försvunnit på något sätt och tiden rinner ut och snart måste domstolen släppa den hemska diktatorn fri. Enda räddningen för att kunna döma diktatorn är ett vittnesmål av yrkesmördaren.

Självklart finns det mutade Interpolagenter som läckor till vitryssarna som förstås försöker mörda yrkesmördaren. Efter en attack mot Interpols styrka finner Interpolagenten Amelia Roussel den enda möjliga lösningen för att få Kincaid till Haag: att anlita sin före detta pojkvän, den numer rätt misslyckade säkerhetsexperten. Så en säkerhetsexpert blir livvakt åt yrkesmördaren.

Det kunde blivit en underhållande thriller. Absolut. Med en sådan rollista. Men ack när alla fördomar ska bekräftas, när alla klichéer ska användas, när allt är förutsägbart och det som ska vara komiskt bara är osmakligt – nej då blir det en av årets mest misslyckade filmprodukter. Synd på så duktiga skådespelare.

Där finns en scen som är sämre än sämst när de två ska diskutera vem som har bäst moral: en yrkesmördare som mördat mer än 250 människor men ingen varit oskyldig eller en säkerhetsexpert som fått ruggigt bra betalt för att skydda vapenhandlare och andra hemska personer. Vad är det för moralpredikan? Suck, alltså. Precis som om det finns människor det är helt OK att mörda.

15 augusti, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *