Filmrecension: Dödens apostel – en spansk tät och brutal thriller som tagit kritikerna med storm

Dödens apostel
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 augusti 2017

Dödens apostel är en spansk, tät och brutal thriller som tagit kritikerna med storm och blev en omedelbar biosuccé i hemlandet Spanien. Filmen nominerades till sju Goyas (bland annat bästa film, bästa manus och bästa regi) och fem kritikerpriser, samt vann juryns pris i San Sebastian för manuset.

Priserna är välförtjänta. Det här är en kriminalfilm som kryper under huden och ingen film jag skakar av mig lätt och glömmer. När europeiska thrillers slår till är det ofta mycket starkare än de amerikanska Hollywood-produktionerna som ofta är väldigt förutsägbara och bygger på samma mall. Denna spanska mörka deckare är skrämmande och har oväntade handlingar och har samtidigt en del att berätta om samhället i Spanien.

Handlingen utspelar sig i Madrid, 2011. Det är den varmaste augusti i mannaminne och en halv miljon pilgrimer inväntar påvens besök. Hela staden är fylld av säkerhetsstyrkor för att bevaka evenemanget som dessutom krockar med politiska protester. Mitt i uppståndelsen hittas två äldre kvinnor mördade. Det blir upp till de omaka poliserna Velarde och Alfaro att ta sig an fallen.

De två poliserna är ett udda par, Antonio de la Torre spelar Velarde som har svår stamning och Roberto Álamo spelar Javier Alfaro som har stora problem med sin ilska och tar gärna till knytnävar och slåss när han blir arg. De anar att det finns en seriemördare som utför grova våldtäkter på äldre kvinnor och mördar kvinnorna. Men polisernas chefer vill inte ha några tidningsskriverier om att någon seriemördare skulle gå lös samtidigt som hundratusentals människor samlas i staden för att få en skymt av påven.

Filmen är så spännande och så skickligt berättad med både bild och ljud. I dramatiska scener hört ett dovt surrande ljud som gör att jag sitter som på nålar och känner spänningen stiga. Det är effektivt hotfullt. Kameran är både rörlig och fast och vi får följa karaktärerna i olika situationer och både spelstilen och filmtekniken gör att det nästan känns som om det vore dokumentär och verkligt.

Antonio De La Torre är känd bland annat från Marshland och Roberto Álamo var med i The Skin I Live In. Filmens producenter är även desamma som bakom Marshland och Oscarsbelönade Hemligheten i deras ögon. En salig spansk presskår har dragit paralleller till David Finchers Se7en och har utsett Rodrigo Sorogoyen som en regissör att hålla ögonen på.

13 augusti, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *