Bokrecension: Försvunnen av Mo Hayder

Försvunnen
Författare: Mo Hayder
Utgiven: 2017-07
Översättare: Åsa Brolin
ISBN: 9789177016632
Förlag: Modernista

Deckarförfattaren Mo Hayder (född 1962) är en brittisk kriminalförfattare vars serie om Jack Caffery har sålt i över två miljoner exemplar världen över. Mo Hayder har bland annat vunnit de prestigefyllda Edgar Allan Poe- & Barry-priserna, samt The Dagger in the Library för sitt samlade författarskap. Mo Hayder bor i Bath i England.

Hon kan utan tvekan hantverket, att sy ihop en spännande deckare. Hon använder både greppet att författaren vet mer och överraskar oss läsare och samtidigt kan hon lägga ut spår som gör att vi som läsare tycker oss veta mer än kriminalpoliserna. Det är ett sätt hon bygger upp spänningen på, att jag som läsare tycker mig förstå vem som är mördare långt innan poliserna och de andra vet – och då går poliserna i fällor. Men … Ja det finns ett men från mig. Jag är imponerad men samtidigt ser jag ibland för tydligt hur författaren har jobbat med historien, vilka grepp hon använder för att öka spänningen och lura läsaren.

Försvunnen är ytterligare en kriminalroman med kriminalinspektör Jack Caffery i huvudrollen. Berättelsen är fristående men det finns saker som hänt i tidigare böcker i serien som dyker upp. Det går att förstå händelserna i Försvunnen ändå, även om det är en fördel att läsa serien i rätt ordning. Det finns också lösa trådar från grundhistorien som inte löser sig nu heller, så den som vill läsa mer om Jack Caffery kan nog lugnt vänta sig fler kriminalromaner men honom i huvudrollen.

Den här gången börjar handlingen med att Jack Caffery anländer för att intervjua offret för en bilstöld. Han har utrett bilstölder tidigare, men det här är annorlunda. I det här fallet har bilen tagits med våld. Och i baksätet fanns en passagerare – en elvaårig flicka – som fortfarande saknas.

Snart börjar förövaren kommunicera med polisen, förövaren skickar meddelanden till polisen. Caffery känner på sig att förövaren kommer att slå till igen. Kidnapparen kommer att välja ut en annan bil, med ett annat barn i baksätet.

Jag har lite svårt för deckare där förövaren liksom leker med polisen och skickar meddelanden. Jag har lite svårt att tro på sådant. En annan sak som gör deckaren svår att tro på är att Jack Caffery och en kvinnlig polis båda tiger om ett mord/dråp som skett tidigare i serien, en en annan kriminalroman om Caffery. Jag har lite svårt att tro på att de skulle tiga på det sättet.

När en kriminalroman har flera sådana ingredienser som inte är så trovärdiga tappar deckaren lite av kvaliteten, tycker jag. Men utöver detta är ju Mo Hayder en skicklig berättare.

12 augusti, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *