Filmrecension: Farväl Europa – en film som tål att ses flera gånger

Farväl Europa
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 augusti 2017
Regi: Maria Schrader
Medverkande: Josef Hader, Barbara Sukowa, Aenne Schwarz

En stark film som griper tag i mig, som kryper under skinnet och inte går att skaka av sig. Den skildrar några år i den österrikiske författaren Stefan Zweigs år i exil under andra världskriget men har många nivåer i vad den berättar.

Fotomässigt är filmen konstnärlig. Bildsättningarna är fantastiska från inledningsscenen med matbordet i en brasiliansk festsal som är smyckad med hundratusentals blommor till slutscenen där viktiga delar av handlingen berättas genom bilder i fönster och speglar. Men även utan detta mästerliga bildspråk är filmen ett mästerverk både dramaturgiskt, skådespelar-mässigt, regimässigt och vad filmen berättar. Filmen hyllades stort vid premiären i Tyskland och var Österrikes bidrag i kategorin ”Bästa utländska film” till Oscargalan 2017.

Att dra paralleller till nutid är en av många sätt att se filmen. Efter att ha flytt Nazi-Tyskland på grund av sin judiska härkomst reste Zweig mellan Buenos Aires, New York och Brasilien på jakt efter ett nytt hem. Nazisterna beslagtog många judars tillgångar. Zweig blev av med 90 procent av det han ägde. På samma sätt förlorar de som idag flyr från sina länder sina tillgångar. Zweig hade förmånen av att vara en hyllad författare internationellt och togs emot väl på många platser, men ändå fick han inte permanent uppehållstillstånd utan tillfälliga visum.

Vi får också i filmen se hur han brottas med ekonomiska bekymmer. För att en judisk flykting skulle få visum behövde de någon som kunde garantera deras försörjning. Zweig

Filmens inledning skildrar en internationellt författarkongress där journalister pressar Zweig för att han ska uttala sig om Nazi-Tyskland. Zweig vill inte tala om politik, han menar att det är lätt att sitta i trygghet på andra sidan jordklotet och uttala sig. En del beskyller honom för att vara feg för att han inte vill uttala sig om Hitlers ondska. Det är ett intressant ämne att fundera kring. Måste författare, konstnärer och musiker uttala sig om politik? En liknande diskussion pågår för tillfället i Sverige om artisten Håkan Hellström där en del vill att han på scen ska uttala sig emot Sverigedemokraterna.

Filmen har många kvaliteter och tål att ses flera gånger, just för att den inte ger enkla svar utan skildrar livet i exil på flera plan och det är mycket som sägs utan ytan och mellan raderna.

Filmen är regisserad av den tyska regissören Maria Schrader (In Darkness, Aimée & Jaguar).

Stefan Zweig tillhörde Europas främsta författare under mellankrigstiden. Hans böcker är ständigt aktuella men har upplevt en renässans de senaste åren och flera av böckerna har släppts i svenska nyutgåvor. Härom året uppmärksammades han även i George Prochniks biografi Stefan Zweig vid världens ände.

2 augusti, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *