Filmrecension: Lady M

Lady M
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 september 2017
Regi: William Oldroyd
Medverkande: Florence Pugh, Christopher Fairbank, Cosmo Jarvis, Naomi Ackie

Filmen är en slags tolkning av Shakespeares drama Macbeth. I Shakespeares tragedi är Macbeth en ärad officer som på väg hem från ett stort slag tillsammans med sin vän Banquo möter tre spåkvinnor som förutspår att Macbeth ska bli kung men Banquo ska bli anfader till kungar. Tillsammans med sin fru dödar Macbeth kungen och lyckas intrigera och bli kung. Dramat har satts upp otaliga gånger på scen och på film med många olika tolkningar. Går kungen under i slutet för att han har samvetskval? Det är en av många sätt att sätta upp denna tragedi på. En del regissörer väljer att göra Macbeths fru, lady Macbeth som den mer hårdföra.

Lady Macbeth är i många tolkningar spindeln i nätet; den person som driver på och bearbetar sin make att smida sina ränker för att försöka bemästra ödet. Hennes make är maktlysten, blodtörstig och hänsynslös, men Lady Macbeth är genom hela pjäsen hela tiden snäppet svartare och råare.

Teaterregissören William Oldroyd debuterar som långfilmsregissör med filmen som bygger på den ryska författaren Nikolai Leskovs kortroman, Lady Macbeth från Mzensk. Och den är förstås starkt inspirerad av Shakespeares drama.

Denna version utspelar sig i England på 1800-talet. Den unga Lady Macbeth säljs som livegen hustru till en äldre godsherre. Hennes man håller henne isolerad från omvärlden och för övrigt är hennes man väldigt trist. Han verkar inte ha mycket till sexuell lust heller utan hans fru ska mer eller mindre vara någon form av smycke som inte på något sätt får vara lycklig eller glad.

Den unga fru vägrar finna sig i sin påtvingade ensamhet. När hon inleder en affär med en av sin mans anställda flammar livsgnistan upp till en okontrollerbar låga, och snart är maktordningen helt ställd på sin ända. världspremiär på Toronto Filmfestival. I och med filmen etablerar huvudrollsinnehavaren Florence Pugh sig som en av Europas nya unga stjärnor.

Själv var jag inte så imponerad. Filmen är vackert fotograferad med många stilistiskt rena bilder. Men den är väldigt tung och det är svårt att känna sympati och förståelse för någon av karaktärerna. Det finns vissa delar av spelet som är intressant, som spelet mellan de härskande och arbetarna. Men själva grundhistorien är svår att känna något intresse för. Det är som att fotot, bilderna, är filmens styrka men karaktärerna inte lika övertygande.

24 juli, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *