Filmrecension: Apornas planet: Striden

Apornas planet: Striden
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 juli 2017
Regi: Matt Reeves
I rollerna: Woody Harrelson, Judy Greer, Andy Serkis

Trots sin titel innehåller den här äventyrsfilmen betydligt mer om funderingar kring vad som gör oss till människor än våld och strider.

Filmserien om Apornas planet handlar om en planet, en värld, där apor är lika intelligenta som människor och därför inte längre ställer upp på att behandlas som djur, utan aporna bygger egna samhällen och vägrar underordna sig människor.

Den första filmen i serien om Apornas planet kom 1968 och bygger på en roman av Pierre Boulle. Filmen fick fyra uppföljare som gjordes mellan 1970 och 1973: Bortom apornas planet (1970), Flykten från apornas planet (1971), Erövringen av apornas planet (1972) och Slaget om apornas planet (1973). Tim Burton gjorde en remake av filmen 2001. Filmen som kommer ut på biograferna nu är den tredje i en ombearbetning där den första Apornas planet: (r)Evolution kom 2011. Den andra, Apornas planet: Uppgörelsen kom 2014.

Filmernas upplägg är en grund för många viktiga frågor om vad som definierar oss som människor och vad som är eller borde vara vårt förhållande till naturen och djuren.

Handlingen i Apornas planet: Striden kretsar kring apornas ledare Caesar. Woody Harrelson spelar en militär ledare som har samlat en armé av fanatiker. Deras mål är att totalt utrota aporna. I samband med att aporna i ett forskningsexperiment som gick fel blev minst lika intelligenta som människor kom en farlig virusepidemi som drabbar människor men inte apor. Viruset gör att människor förlorar förmågan att tala och ibland gör dem människorna dementa eller att de förlorar förmågan till intelligens.

Woody Harrelsons överste får mig att associera till ledare för islamistiska IS eller för Hitlers nazister. Deras anhängare är fanatiska och den som inte tillhör dem är inte värd något. Översten har inte bara som mål att utrota aporna, han utrotar de människor som blivit sjuka också.

Jag är rätt trött på karaktärer som beskrivs så rakt igenom onda som översten, men tyvärr har ju mänsklighetens historia fått fram flera sådana karaktärer. Det är inte helt otroligt med sådana existenser. Sorgligt nog.

Filmen är dock inte bara svart eller vitt. En anledning till människornas krig mot aporna är de apor som tidigare, i handlingen före filmens början, attackerade människor. Intressant är också att Woody Harrelsons överste också är i krig med en annan del av mänskligheten och hans armé jagas av starka människoarméer.

Filmens mest intressanta delar är inte krigandet och striderna, som tack och lov inte är alltför många. Det intressanta med filmen är de frågor den ställer om vad som definierar oss som mänskliga. Är det intelligensen och förmågan att bygga avancerad teknisk utrustning, förmågan att kommunicera eller är det förmågan till kärlek och medkänsla med alla varelser?

11 juli, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *