Vad Morden i Midsomer och The Handmaid´s Tale lär oss grogrunden för populismen

En liten avlägsen by var hårt drabbad av kriminalitet: av rån, inbrott, fyllekörningar med mera. Då bildades ett medborgargarde av en grupp bybor som inte ville fortsätta leva i en by hemsökt av brottslighet. Vad hände då efter ett tag? De ledarpersonligheter som styrde medborgargardet började utnyttja vaktstyrkan för egna syften och inte alltid för allas bästa.
Detta var den miljö där det senaste avsnittet av maratonserien Morden i Midsomer som sändes i svensk tv den 4 juli.

Jag drar paralleller till vår tid. I västvärlden idag växer den högerextrema populismen. Om vi seriöst vill motarbeta den är det kanske inte mest effektivt att slå på populismens frontfigurer. Eller i alla fall är det inte den enda metoden för att få bort populismen. Den populism som växer mest idag är den högerextrema och den islamistiska terrorn. Båda är antidemokratiska rörelser som på sikt vill montera ned vårt samhällssystem och de vill få bort yttrandefrihet, jämlikhet, jämställdhet och allas lika värde.

TV-serien The Handmaid´s Tale skildrar livet i ett samhälle där en religiös diktatur tagit över. Vad som kommer fram då och då i glimtar från människornas liv innan diktaturen tog över är att samhälle där majoriteten av kvinnorna blivit ofruktbara och där miljöförstörelsen är fruktansvärd. De som låg bakom att ta över makten drevs av en vrede över vart världen verkade vara på väg. De ville rädda världen.

Om vi inte förstår drivkrafterna bakom de farliga rörelserna kommer vi aldrig att långsiktigt kunna röja under dess växtkraft. I västvärlden idag finns stora klyftor mellan människor. Eller rättare sagt: det finns enorma klyftor mellan människors villkor i hela världen. Klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste är gigantiska. Att några är väldigt rika är inte problemet – men att många är oerhört fattiga, det borde vara ovärdigt mänskligheten att acceptera.

Jag upplever att det alltför lite talas om de stora problemen som finns i världen idag. Om välfärden i västvärlden räckte åt alla dess medborgare – och om den räckte till att mota bort svälten i världen – då skulle grogrunden för populismen försvinna. Eller i varje fall inte vara lika kraftigt växande.

Därför gör det ont i mig när av och till populist-kortet tas fram så fort någon inte tycker som vi själva.

I Almedalen i Visby minglar människor som har väl betalda arbeten eller har arbetsgivare som betalar deras hotellvistelse där. Denna elit i samhället minglar där en gång om året. Många av dem upplever att de är en viktig vecka, att det är en vecka där de får delta i många viktiga samtal och diskussioner. Det är säkert så. Men ingen kan förneka att det inte är en vecka då politiker möter ”det vanliga folket”. Det är inte en vecka då politiker träffar människor som har svårt att få lönen att räcka hela månaden.

Jag tycker det är strålande att vår statsminister valde att träffa vanliga människor istället för att mingla med de människor som ändå ofta har tillgång till makten. Om det tycker då inte elitmänniskorna utan nu tar de fram populistkortet.

I Expressen skriver Brit Stakston:
Stefan Löfven nobbar Almedalsveckan för att i stället resa runt i landet och ”träffa folk”.
Det är ett typexempel på ett reaktivt agerande av S på SD:s arena, som varken bygger förtroende hos SD-sympatisörer eller de egna kärnväljarna.

Uppenbarligen skäms elitminglarna över att det blir så tydligt nu.

Men snälla: inse att det som gör att populismen växer beror inte på att vanligt folk får chansen att träffa statsministern. Tvärtom. Det kan få människor att vilja engagera sig, att vilja arbeta för ett bättre samhälle, en bättre värld, utan dessa ökande klyftor.

5 juli, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *