Filmrecension: Barnmorskan – om liv och död, om kärlek och att våga älska

Barnmorskan
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 augusti 2017
Regi: Martin Provost

Catherine Frot och Catherine Deneuve – två stora franska skådespelerskor spelar mot varandra i den här känslostarka berättelsen om liv och död.

Catherine Frot spelar Claire, som är en mycket skicklig och uppskattad barnmorska som börjar närma sig pensionsåldern. Kliniken där hon arbetar har köpts upp av ett storföretag inom vård som ska förändra massor, effektivisera och införa nya metoder. Claire vill inte förändras på det sättet, hon tror inte på att modernisera hur barn hjälps till världen.

Mitt i strulet med sitt arbete får Claire ett oväntat telefonsamtal från Béatrice (spelas av Catherine Deneuve), hennes fars extravaganta älskarinna som försvann spårlöst för 30 år sedan. Claire vill inte träffa sin döde fars gamla älskarinna. För det första är hon fortfarande besviken, bitter och sur på Béatrice som bara stack iväg och dessutom har de två inte något gemensamt. Béatrice tjatar sig till ett möte som blir en dramatisk kollision mellan två motsatta själar; en strikt och kontrollerad renlevnadsivrare och en som gärna unnar sig en blodig biff och ett glas rött.

Det visar sig att Béatrice är svårt sjuk och utfattig. Hon har ingenstans att bo. Claire som ägnar sig liv åt att hjälpa nyfödda till livet ställs plötsligt inför att möta och stödja en döende, som hon dessutom inte har sympati för.

Filmen skildrar livets stora frågor om liv och död, om kärlek och dess olika gestalter och om att våga älska. Som många franska filmer gör den detta mycket bra. Regissören Martin Provost har tidigare regisserat flera filmer med starka kvinnoporträtt som ”Seraphine” och ”Violette”.

6 juli, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *