Femtio år av Marie-Louise Ekmans konst i stor utställning på Moderna museet

Skribent:

Marie-Louise Ekman, Hemma hos en dam III, 1973 © Marie-Louise Ekman Bildupphovsrätt 2017

Få nu levande svenska konstnärer har betytt så mycket inom så många området som Marie-Louise Ekman. Hon debuterade som konstnär för mer än femtio år sedan och har sedan dess hunnit bli Sveriges första kvinnliga konstprofessor och chef på Dramaten och dessutom skapat för scen och gjort film och tv och skrivit draman. Den 16 juni 2017 öppnar Moderna Museet en av sina största utställningar hittills med konst från femtio år av Marie-Louise Ekmans produktioner.

Ett pressmeddelande berättar utförligt om utställningen:
I sommar visar Moderna Museet en stor separatutställning med Marie-Louise Ekman. Utställningen innehåller nära 350 verk från sent 1960-tal och fram till idag av en konstnär som i fem decennier ohämmat rört sig mellan måleri, skulptur, film och teater.

I Marie-Louise Ekmans egensinniga verk upprepas karaktärer och former i scener där relationer och roller förskjuts. Bilderna, som många gånger bottnar i det självupplevda, visar på vardagens absurda konstruktioner och teatern återkommer ofta som metafor. I rum klädda i folkhemmets blommiga tapeter spelas drömmar, lidelser och besvikelser ut i en förhöjd verklighet. Underläge vänds till överläge och Picassos kvinnofigurer möter Kajsa Anka.

– Marie-Louise Ekman har skapat konst i ett halvt sekel och känns ändå mer aktuell än någonsin. Ingen annan konstnär i vårt land rör sig med sådan självklarhet mellan konstarterna. Hon är en total konstnär, säger Daniel Birnbaum, överintendent på Moderna Museet.

För Ekman står berättandet i centrum. I det tidiga måleriet delar människor bord med antropomorfa djur och de mest vardagliga möten verkar konstlade och nästintill absurda. Hon tog tidigt till sig serietidningens avskalade estetik och uppbrutna narrativ. I den stora serien Hemma hos en dam (1973) agerar en ensam kvinna ut sina begär fängslad i en interiör, likt ett djur i en djurpark som dag efter dag återupplever samma verklighet. Samma blonda dam förvandlas i Striptease (1973) stegvis från kvinna till apa, från apa till man och till sist till en fågel som flyger iväg. I andra målningar öppnas fönster och slukhål mot nya världar. Kvinnornas kroppsliga öppningar blir till exotiska landskap med hav omgärdade av palmer och genom fönstren skymtar andra fönster där andra scener tar vid. Redan på 1970-talet växer skuggorna fram i Ekmans verk. Skuggspel, minnen och skiftande betydelser letar sig även in i en stor serie nya målningar som i utställningen visas för första gången. Precis som Ekman tidigare gått in i Piet Mondrians och Olle Bærtlings bilder återbesöker hon nu tillsammans med sina barnbarn som muser de egna målningarna från 1970-talet.

– Marie-Louise Ekmans oromantiska, subversiva bildspråk och egenmäktiga hållning går igen i både måleriet och hennes många filmer. I trängda bildrum och skeva centralperspektiv lyfter hon fram kvinnans och barnets verkligheter och skildrar ett kvinnoblivande som ligger nära hennes eget, säger curator Jo Widoff.

Efter åtta långfilmer och flertalet tv-produktioner ser sig Ekman bestämt som konstnär också när hon skapar film. I utställningen visas Den dramatiska asylen (2013–14), en dramaserie i 50 delar filmad med den egna mobilkameran. Med humor och smärtsam skärpa genomlyser hon teatern, dess maktförhållanden och sin egen roll som chef och kollega. Barnförbjudet (1979), Ekmans långfilmsdebut, är i stället en sensationell show med marschmusik och musikalnummer där skalor och betydelser förskjuts och barnen stoiskt betraktar de vuxnas tillgjorda manér. Under sommaren visas ett flertal av Ekmans filmer i biografen på plan 2.

15 juni, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *