Bokrecension: Italienska nätter av Katherine Webb

Italienska nätter
Författare: Katherine Webb
Utgiven: 2017-03
Översättare: Annika Sundberg
ISBN: 9789175454405
Förlag: Historiska Media

Italienska nätter en av de nominerade till Bonniers bokklubbars stora pris Årets bok. Den nomineringen är välförtjänt. Katherine Webb är en duktig författare och hon målar fram en berättelse som jag har svårt att slita mig ifrån. Människorna står som levande framför mig medan jag läser.

Berättelsen utspelar sig 1921, alltså några år efter första världskriget har tagit slut.

Clare Kingsley är en ung brittisk kvinna som gift sig med en man som är äldre än henne. Hennes man är änkling och har en son i tonåren, Pip.

Clare är en ung och ganska osäker ung kvinna, rädd för mycket och har svårt att tala med sin man, som hon är rätt rädd för. Inte för att han slår henne utan för att han går in i djupa depressioner med ångest, som hon inte kan prata med honom om.

Clare reser tillsammans med Pip genom södra Italiens brända landskap på väg till den lilla staden Gioia del Colle. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.

I den lilla staden råder en laddad stämning, och borton Leandros luxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Där är kraftiga konflikter mellan stadens rika elit och dess fattiga arbetare som svälter. I denna mylla växer fascismen och den arbetare som kämpar fackligt är hotad av fascisternas våld.
En av dessa fattiga arbetare är Ettore, som liksom många av sina vänner är veteran från första världskriget. Ettore har ögonen på sig – eftersom han gärna talar för och kämpar för att förbättra arbetarnas usla villkor.

Bokförlaget skriver om boken:
Italienska nätter är en ny roman av storsäljande Katherine Webb, som fångar läsaren från första stund. Med stor historisk trovärdighet levandegör Katherine Webb för den komplexa situationen i det fattiga Italien under tidigt 1900-tal.

Jag håller med om romanen fångar in läsaren direkt och att skildringen av tidsandan känns levande. Fast jag blir ibland lite trött på eskrivningarna av den hemska fattigdomen, det känns som att jag läst det förr. Det finns så många sådana beskrivningar i både litteratur och film. Jag tycker för övrigt att just Ettore som är en av de som i princip svälter är lite mer klichéartat beskriven medan Clare träder fram mycket mer som en äkta människa.

Katherine Webb är duktig på att målande beskriva miljöer, väder och vind, landskap och hus. Nästan för duktig. När miljöbeskrivningar funderar allra bäst är när de fördjupar berättelsen och går i samklang med handling och karaktärernas känslor, när miljöbeskrivningarna inte bara till för att beskriva miljön. Jag tycker inte det fungerar riktigt så i Italienska nätter. Ibland tar jag mig snabbt igenom miljöbeskrivningarna, för de känns som för mycket, för tjatiga. Författaren är för bra på det och skulle nog tjäna på att ta bort en del av dem ibland.

Johannas deckarhörna har också recenserat Italienska nätter och skriver:
Det är den femte boken av Katherine Webb som ges ut på svenska, och liksom de tidigare är det en målande och välskriven historisk roman. Dock är det inte alls en så fluffig och romantisk historia som omslaget kanske kan signalera, tvärtom är det en bok fylld av dramatik och allvar.

5 juni, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *