Filmrecension: Vilse i Paris – en slapstickskomedi av bästa slag

Skribent:

Vilse i Paris
Betyg 4
Svensk biopremiär den 9 juni 2017

En komedi i regi av Fiona Gordon och Dominique Abel. De har också huvudrollerna tillsammans med Emmanuelle Riva. Filmens orginaltitel: Paris pieds nus.
En komedi där skådespelarna uttrycker mer med sina kroppar än ord kan göra.

Fiona, en bibliotekarie i Kanada, får ett brev från sin gamla moster Martha i Paris.
Mostern är gammal och ska bli placerad på ett hem, något som hon absolut inte vill.
Därför skriver hon och ber om hjälp. Fiona tar sin ryggsäck, modell större, med Kanadaflagga på toppen och reser till Paris. Väl där händer mycket olyckor och incidenter och mostern är dessutom försvunnen. Hon får snart en beundrare i uteliggare Dom och de hamnar i de mesta fantastiska situationer. Moster Martha har sina egna små nöjen.

Handlingen utspelar sig under några dagar och nätter i Paris. Personerna befinner sig ständigt i olika nödlägen. Som en slags pardans drivs handlingen framåt. De kämpar emot varandra och de hjälper varandra . Inget ämne är för känsligt att ta upp och driva med. De är en komedi men med allvarliga ämnen.

Filmen är suveränt uppbyggd av olika slapsticks och skådespelarna använder sina kroppar som instrument. De har jämförts med Jacques Tati och Buster Keaton och de för genren ett steg vidare. Jag sitter hela tiden och väntar på nästa scen och jag behöver inte vänta länge. Som ett pärlband kommer scenerna och de är helt underbara och måste ses. När Fiona och Dom dansar uppstår ljuv musik och hela restauranten påverkas. När Dom får restaurangbordet bakom toalettdörren tänker jag på Chaplin. Till och med en så enkel sak som när en joggare skall ta en bild på Fiona på en bro blir stor komedi. Det händer otroliga saker samtidigt tänker jag att de skulle kunna hända. Man skrattar åt dem men känner samtidigt igen sig själv. Fiona är den mest aparta hjältinna jag sett och hennes kroppsspråk är fantastiskt.

Dominique Abel och Fiona Gordon har arbetat tillsammans sedan 80-talet med fysisk teater och film. De har också arbetat med Bruno Romy som har bakgrund som clown. Med den erfarenheten och med ambitionen att gestalta människors brister har de skapat en varm och kärleksfull film. En annorlunda och skön komedi.

4 juni, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *