Bokrecension: Istanbul av Orhan Pamuk

Istanbul
Författare Orhan Pamuk
Utgiven: 2017-02
Översättare: Tomas Håkansson
ISBN: 9789113072838
Förlag: Norstedts

Istanbul är en vacker och tankeväckande biografi av Nobelpristagaren Orhan Pamuk där han väver in sin födelsestad Istanbuls historia med sitt eget liv på det där enastående bildmässiga och poetiska och tankfulla sätt som bara Orhan Pamuk kan.

Romanen/biografen Istanbul gavs ut 2003 på turkiska, ”Hatıralar ve Şehir”. Den svenska översättningen av Tomas Håkansson kom 2006. I år 2017 har den getts ut i ett behändigt pocketformat av Norstedts (tillsammans med romanen ”En främmande känsla” – ISBN9789113037332 – som också den skildrar Istanbul men i romanform).

I Istanbul väver Orhan Pamuk samman sitt eget liv med sin hemstads historia och den turkiska historien. Han växte upp i en välbärgad sekulariserad bank- och industrifamilj och han skildrar sig egen väg till litteraturen. Det är samtidigt en viktig bok för den som vill förstå vad som händer i Turkiet idag. Familjens gradvisa förfall blir en parallell till Istanbuls stolta fall från mittpunkt i det ottomanska väldet med sin flertusenåriga historia till den utkantsposition som staden och Turkiet förpassades till efter första världskriget. Det är starkt och skrämmande att inse att under det ottomanska väldet, före första världskriget, var Turkiet ett land, en nation, där mångfald gällde och där kristna och muslimer kunde leva sida vid sida, som grannar.

Som bokförlaget skriver om boken, stämmer i allra högsta grad:
Istanbul – minnen av en stad är en bok för de många Pamukläsarna och för den ökande skara som intresserar sig för Istanbul, både den gamla staden och den som åter söker sig in mot Europa.

Resultatet har blivit en stad och en kultur fylld av melankoli och Pamuk utreder utförligt den speciella form av melankoli, hüzün, som han och hans landsmän älskar att hänge sig åt. Han berättar också om alla de västerlänningar med Gustave Flaubert i spetsen, som med sina skildringar bidragit till att forma både vår och istanbullbornas bild av sin stad.

Orhan Pamuk är en fascinerande personlighet. Wikipedia berättar om hans bakgrund:
Pamuk föddes i en välbärgad sekulariserad familj. Hans far var ingenjör och Pamuk utbildades vid den amerikanska skolan Robert College i Istanbul. Han gick sedan arkitekturprogrammet vid Istanbuls tekniska universitet, eftersom familjen ville att han skulle bli ingenjör eller arkitekt. Efter tre års studier hoppade han dock av för att bli författare på heltid. Pamuk tog examen vid institutet för journalistik vid Istanbuls universitet 1977. Han var gästforskare vid Columbia University i New York från 1985 till 1988. Därefter återvände han till Istanbul.

Med tanke på den förföljelse av oliktänkande som nu pågår i Turkiet i regi den nästan enväldige härskaren/presidenten Recep Tayyip Erdoğan är jag lite orolig för Orhan Pamuk. 2005 blev Orhan Pamuk åtalad för att ha kränkt nationens heder i ett uttalande om Turkiets behandling av armenier och kurder. Åtalet väckte stor upprördhet i Europa. I en intervju med en schweizisk tidning sade Pamuk: ”trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det”. Åtalet mot Orhan Pamuk lades så småningom ned. Frågan om det armeniska folkmordet är en känslig fråga i Turkiet. Dock överklagade advokaten som hade väckt åtal mot Pamuk och den högsta appellationsdomstolen tvingade domstolen i Sisli att åter öppna fallet. Den 27 mars 2011 dömdes Pamuk till 6.000 lira (cirka 25.000 SEK) i skadestånd till fem individer för att ha skändat deras heder.

Dagens bok om ”Istanbul”:
Kanske, ja förmodligen, är den bäste Istanbulskildraren och -porträttören någonsin Orhan Pamuk själv. I Istanbul – Minnen av en stad gör han tillsammans med läsaren en vindlande resa in i den turkiska kulturens hjärta.

Svenska Dagbladet om ”Istanbul”
Mot dagens förfall och intolerans manar Orhan Pamuk fram en stad som är kosmopolitisk, tolerant och mångkulturell. Där bildar de franska och tyska besökarnas intryck en självklar syntes med Pamuks ”hüzün” och sekulariserade klarsyn. Hans Istanbul blir ett ”Istanbul”. Det är en oavbruten njutning att läsa om det.

Svenska Dagbladet om ”En främmande känsla”:
Så flätas de tre familjernas (Mevluts, kusinernas, de tre systrarnas) öden samman. Persongalleriet vidgas, men Pamuk vägleder oss virtuost genom förvecklingarna. Personerna blir än tydligare genom att författaren interfolierar den allvetande berättarrösten med deras egna tolkningar av skeendet.

Kulturnytt om ”En främmande känsla”:
”En främmande känsla” är trots allt en mer lättviktig roman än tidiga föregångare som ”Snö” och ”Mitt namn är röd”. Men den är rolig! Många repliker som fälls i Mevluts brokiga familj är dråpliga. Och det är svårt att inte älska den melankoliske och godmodige gatuförsäljaren som ropar ut sin ”Boo-zaa!”

17 maj, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *