Bokrecension: Fiskarmännen – en berättelse om syskonlojalitet, religion, hämnd och skuld.

Skribent:

Fiskarmännen
Författare: Chigozie Obioma
Utgiven: 2016-03
Översättare: Ninni Holmqvist
ISBN: 9789170378911
Förlag: Ordfront Förlag

Fyra bröder. En profetia som förändrar allt. Fiskarmännen är en berättelse om syskonlojalitet, religion, hämnd och skuld.

Chigozie Obiomas debutroman utspelar sig i 1990-talets Nigeria, ett korrupt och politiskt instabilt land i övergången mellan tradition och modernitet.

I den lilla staden Ackure i landets sydvästra del lever fyra bröder tillsammans med sina strängt religiösa föräldrar och sina två yngre syskon. Bröderna Ikkena, Boja, Obeme och Benjamin är oskiljaktiga och när deras far för en tid lämnar hemmet för att arbeta på annan ort börjar bröderna att skolka från skolan för att istället fiska i den intilliggande floden. Bröderna vet att området kring floden är farligt med sitt strömma vatten och de utslagan människorna som bor i närheten men de kan inte låta bli. I flera veckor kämpar de för att hålla sin nya sysselsättning hemlig och gömmer undan sina grodyngel och småfiskar i burkar under sängen.

En dag när bröderna är på väg hem från floden möter de Abulu, stadens ”galning”; en fattig, hemlös och sliten man som sägs kunna sia framtiden. Abulu delger bröderna en profetia som ska komma att förändra livet för dem alla. Efter mötet med Abulu uppstår sprickor mellan bröderna som med tiden växer sig till avgrunder och de befinner sig snart alla i ett virrvarr av lögner, svek och rädsla.

Fiskarmännen påminner om ett antikt drama där människorna hjälplöst drabbas av de högre makternas nycker. Lojalitet, familjerelationer och hämnd är teman som känns igen från dessa äldre tragedier och som även återfinns i Fiskarmännen.

Bröderna och deras familj befinner sig precis som resten av Nigeria i en övergång mellan äldre naturreligion med vidskepelse och kristendomen. En övergång som inte är helt enkel och som färgar brödernas inställning till profetian och händelseförloppet som följer. Författaren själv menar att romanen är en allegori över Nigerias historia där brödernas konflikter symboliserar relationen mellan kolonierna och kolonialmakten. Personligen har jag för dålig koll på Nigerias historia för att kunna se dessa symboler i texten, men bara vetskapen om karaktärernas dubbla identiteter väcker en nyfikenhet för att lära mig mer om landet.

Genom tillbakablickar, återberättade av den yngste brodern Benjamin får vi följa bröderna genom deras uppväxt. Språket är målande med utförliga, romantiska beskrivningar som ibland känns nästan väl långsökta men som också ger texten en tydlig karaktär. Historiens dramaturgi suger tag i mig som läsare och jag dras med ner i brödernas förtvivlan och kan inte annat än se på när allt faller samman.
Fiskarmännen är på många sätt en tragisk berättelse om en familj i spillror och ett land som genomgår stora förändringar, tillsammans blir denna samhällskritik och detta familjedrama en riktig bladvändare till roman.

12 maj, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *