Filmrecension: Vår tid ska komma – en film ingen kan se oberörd

Vår tid ska komma
Betyg 5
Svensk biopremiär 19 maj 2017

Året är 1967 och i Köpenhamn demonstrerar unga människor och vill ha en bättre värld. Men för de två små bröderna Erik och Elmer finns det ingen flowerpower-kärlek. Deras mamma insjuknar i cancer, pappan dog några år tidigare i självmord och de två pojkarna skickas iväg till ett barnhem, Gudbjerg.

Aga av barn förbjöds årets före i Danmark men den lagen gäller inte i Gudbjerg, blir pojkarna snabbt varse. Elmer, den minste, fick en rejäl örfil då föreståndaren frågade vad han ville bli när han blev stor och svaret var ”astronaut”. Utsatta barn ska inte förhäva sig och tro att de kan bli något. Och nu pratar vi om örfilar som skakar om hela den lilla människan, kraftigt våld.

”Vår tid ska komma” är en stark berättelse som det inte går att värja sig emot. Den är vacker och grym och känns ända in i benmärgen. Den är en hyllning till kraften i fantasin och till den kraft som trots allt finns när de mest utsatta håller ihop. Berättelsen bygger på sanna händelser från barnhem i Danmark under 1960-talet. Jag tror inte filmen lämnar någon oberörd och samtidigt som den känns mycket trovärdig är den skickligt framförd dramaturgiskt och med duktiga skådespelare som Lars Mikkelsen som rektor och föreståndare Fredrik Heck och Sofie Gråbøl som Lilian. Barnskådespelarna är alla mycket bra. Imponerande och enastående.

Filmen var en stor succé i Danmark under sommaren och lockade 250.000 människor till biograferna. Manusförfattaren bakom den serien Brottet, Søren Sveistrup, har även skrivit manus till Vår tid ska komma.

14 maj, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *