Filmrecension: Sleepless

Sleepless
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 maj 2017

Här är ännu en film på temat korrumperade poliser. Temat är populärt både på film och i tv-serier. Den här gången utspelar handlingen sig i Las Vegas. Jamie Foxx spelar Las Vegas-polisen, Vincent Downs, som arbetar undercover för att avslöja korrupta poliser och maffiakontrollerade casinon. Ett tillslag går fruktansvärt fel och Downs tonårsson kidnappas av ett våldsamt gangstergäng. Vincent Downs är en hopplös pappa, hans sons mamma är ordentligt trött på att han inte ställer upp på deras 16-årige son. Ja vi har sett samma historia förr. Det är inget ovanligt tema i den här typen av film.

Det är en actionfilm med full fart direkt i öppningsscenen: biljakter, skjutande och slagsmål och vidriga samvetslösa knarkkungar. För att vara en film i den genren är den godkänd. Den är spännande och tar en del oväntade vändningar även om den egentligen är otroligt förutsägbar.

Filmen har Bra musik och snyggt koreograferade slagsmål (fast totalt överdrivna, ingen överlever sådant våld som filmens två hjältar utsätts för. Ja för utan att avslöja för mycket måste också den kvinnliga polisen Bryant, som spelas av Michelle Monaghan (som många säkert känner igen från tv-serierna The Path och True Detective), betraktas som en av filmens två hjältar. Fotot är bra och filmens action är spännande, fast med för min smak alldeles för mycket överdrivet våld, endast skildrat för att underhålla. Jamie Foxx är förstås helt rätt i rollen som en sådan här hjältemodig polisman.

Jag har svårt att engagera mig i filmer där våldet ska vara underhållande och där ingen människa överlever sådana hårda tag i verkligheten. Jag är också trött på filmer där pappa polisman inte hinner med sin familj för han jobbar dygnet runt med att vara hjältemodig. Men för att vara en film i denna genre håller den hygglig kvalitet, utan tvekan.

Sleepless är den amerikanska versionen av den franska filmen Nuit Blanche. Och nog är det en amerikansk version, ända in i kaklet, alltså slutscenen.

Själv är jag inte road av våld som underhållning. Om det hade gällt min smakmenbwrt hade betyget blivit lägre. Men för den som gillar den här formen är den säkert värd biopengarna.

Men, jag kan inte låta bli att fundera på varför filmföretag världen över lägger ned sådana enorma summor på att spela in sådant här, egentligen? Men det är ett annat ämne än den här recensionen.

28 april, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *