Jag ska bli nummer ett! på Klara Soppteater – ett måste för alla kulturintresserade

Jag ska bli nummer ett! – En pjäs om Isaac, Sigrid och Sverige
Manus Marianne Goldman
Regi och video Hans Marklund
Dramaturg Gunilla Boëthius
Scenografi och kostym Annsofi Nyberg
Rekvisita Anja Liedtke
Ljus Albin Flinkas
Ljuddesign Fredrik Meyer
Premiär 11 april 2017 på Klara Soppteater, Stockholm

Ett nyskrivet drama av Marianne Goldman, i soppteaterns mindre format om konst, modernism, om främlingsfientlighet, om drömmar, om manligt och kvinnligt och om att brinna av ambition och skaparkraft. Föreställningarna på soppteatern är oftast lite drygt fyrtiofem minuter. Trots att det är en kort föreställning bjuder den på en fängslande, engagerande resa till 1900-talets svenska samhälle under dess första decennier genom två konstnärers ögon.

Jag ska bli nummer ett! handlar om de två svenska konstnärerna Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén. De träffades som unga, blev förälskade, gifte sig, fick ett barn och var gifta i nästa fyrtio år, ända tills Sigrid blev svårt sjuk i medelåldern.

Isaac Grünewald var en av modernismens förgrundsgestalter i Sverige. Han föddes 2 september 1889 i Stockholm och han studerade bland annat på Matisses akademi i Paris 1908–1911. Han verkligen stormade in på den svenska konstscenen, och vände upp och ner på alla begrepp med sina färger, sina motiv och sin stora personlighet. Han älskade modernismen och han var fascinerad av tiden fylld av tekniska framsteg, med fart och fläkt.

Han var självsäker på sin förmåga och att vara både kompromisslös modernist, säker på sig själv och jude – det stack i ögonen på en del. Han fick beundran av många men han fick också utstå glödande hat av anda. Såväl kända personer som Albert Engström kunde uttrycka sig föraktfullt gentemot honom och kända politiker. Isaac var född i Sverige och var svensk medborgare, men ändå betraktade många honom som främling på grund av att han var jude. Främlingsfientligheten gentemot honom växte troligen av att han inte var särskilt ödmjuk. Det är en skrämmande skildring som är aktuell, tyvärr, också i dagens svenska samhälle.

När Isaac träffade Sigrid Hjertén var hon textilkonstnär. Han stöttade henne att våga ta steget och bli målande konstnär också. Men han var en man av sin tid och svek henne också, både genom att ha älskarinnor men också genom att inte lyssna på henne och fokusera på sig själv mest, sin egen framgång.

Föreställningen är en gripande skildring av två konstnärer som blev förälskade i varandra och levde tillsammans i fyra decennier och samtidigt en fängslande resa till det svenska samhället under modernismens födelse. Det är en föreställning som är ett måste för alla konstintresserade. Ja för alla kulturintresserade. En föreställning om konst, om konstnärer, om Sverige, om främlingsfientlighet, om kärlek, om svek, om modernismen. För övrigt: varför inte boka in gymnasieklasser? Det är en perfekt föreställning för gymnasieungdomar att se och diskutera efteråt.

På scen:
Emil Ljungestig
Matilda Ragnerstam
Fredrik Meyer

13 april, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *