Alltför konstruerad avklädning – Körsbärsträdgården på Göteborgs Stadsteater

Skribent:

24/3 2017

Spelas till och med 13/5 på stora scenen

Av: Anton Tjechov

Regi: Anja Susâ

Scenografi & kostym: Helga Bumsch

Koreograf: Damjan Kecojevic

Kompositör: Igor Gostuski

Musiker: Anders Blad, Daniel Ekborg, Bo Stenholm

  Foto Ola Kjelbye

På ytplanet kretsar rysk litteratur företrädesvis kring två ämnen: penning- och kärleksbekymmer. Tjechov och hans kvartett klassiska dramer är  typiska representanter för en sådan generalisering.  Specifikt för den ryske författaren och läkaren är att han tillhandahåller dilemman, inte lösningar. Regissör Susa har  använt sig av Körsbärsträdgårdens skelett , för att koppla ett grepp på samtiden. 2006 såg jag på samma scen en gedigen traditionell version. Serbiskan vars 5boys.com jag upplevde på Backa Teater, diskuterar klasskamp, de besuttnas fall och drastiska samhällsomvälvningar.  Omgående markeras en distansering gentemot karaktärerna, vilka högst medvetet utrustats med ett löjeväckande tonfall, stundom förstärkt med nonsensramsor. Den uppkomling till köpman som Simon J Berger förkroppsligar, plöjer inledningsvis i denna tacksamma fåra, tillsammans med anemiska husan vars roll gestaltas avsiktligt mekaniskt av Emelie Strömberg (mest minnesvärd som buktalare och balanskonstnär).

Konceptet att göra Tjechov till en trampolin är inte nytt på denna stadsteater. I en i dubbel mening skakig Att begära tre systrar (recenserad i Kulturbloggen), passade  man på att dyka ner i nutid genom att belysa brännande  frågor. Inser att det finns en lockelse i att framställa fåniga figurer, att göra svart humor av persongalleriet i Körsbärsträdgården.  Ur de röriga relationer och familjestrukturer som det kan behövas facit till, är det bara dotter (Jennifer Amaka Pettersson), fosterdotter (Ylva Olaison) samt den uråldrige betjänten (Bo Stenholm, som det går att sympatisera med. En bidragande orsak till att det blir svårt att engagera sig i uppsättningen, att på allvar ta till sig referenserna.  Vad som på förhand  antagligen verkade klockrent rent dramaturgisk, blir som färdig produkt överlag en nyckfull, spretig och grovt tillyxad uppsättning.

Första akten är anmärkningsvärt utdragen med  stiliserad scenografi i grälla färger. Tre motiv av  Lars Tunbjörk, präglade av tomhet och torftighet, har Helga Bumsch följdriktigt planterat  De åtråvärda träden finns med som gigantiskt illustration. Nedanför ur rektangulära förvaringsboxar gör skådespelarna mestadels entré. Enligt mitt sällskap varnades för höga ljud, vilka inte störde nämnvärt, trots att en motorsåg upprepade gånger gick loss på kulissen. Gillade den ödesmättade kalla stämning som förmedlades genom den prisade kompositören via utsökta multimusikerna Anders Blad och Daniel Ekborg. Roades av svadan som levererades av Hampus Hallberg i egenskap av evig student insnärjd i trassliga resonemang, liksom  Fredrik Evers lättsinniga gestalt med förkärlek för postmodernismen.

Och det fanns flera enskilda inslag värda uppskattning., framför allt avsnitt där regissören hittat rätt avvägning mellan lättjan vid pingisbordet och utbrotten av spleen. Men totalt sett  känns det oerhört frustrerande att behöva utreda varför en lämnar premiären  utan att påtagligt beröras. Då ska ändå en ofrånkomlig isande association noteras.  Med glimrande ögon firar Simon J Bergers karaktär sin revansch. Kulmen  på segerns sötma, hans avklädande förnedring av sin fars  härskarfamilj, får mig att växla in tankespåret på tågen till nazisternas koncentrationsläger.  För att nyansera bilden finns ju i Körsbärsträdgården en lättsinnig överklass, som på grund av skulder inte kan fortsätta sin priviligierade livsstil.  Den revolutionära  retoriken framväst i  tubamunstycke (kul gimmick) av Bo Stenholm, ordinerar garanterat den fallna godsägarinnan och hennes familj ett gruvligt straff.

Kan bara konstatera att denna gång fungerar inte driften med Tjechovs dramatik, vilket  samtidigt medför att det blir problematiskt att ta till sig inbäddade budskap. De stannar halvvägs vare sig det gäller Sverigedemokrater eller sommargäster. Starkast enskilda undantag : det ofrivilliga avdragandet av klädesplagg som nämns ovan.

Skådespelare: Mia Höglund-Melin, Jennifer Amaka Pettersson, Ylva Olaison, Fredrik Evers, Simon J Berger, Hampus Hallberg, Sven-Åke Gustavsson, Emelie Strömberg, Bo Stenholm och Jesper Söderblom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27 mars, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *